…på pausen. En månad räckte, sen blev jag sugen på att småprata med er igen. “Du behöver ju inte sluta blogga helt, skriv bara när du känner för det”, skriver kloka Anna till mig och det har hon ju helt rätt i. Jag brukar känna lite stress och press över att få till blogginlägg någorlunda ofta, men inser att trots att jag inte har skrivit på en månad nu så har jag i stort sett samma antal besökare på bloggen varje dag. Så det får bli en bra kompromiss – jag skriver när jag känner för det, helt enkelt.
Idag var yngste sonen och jag i simhallen. Det var åratal sedan sist men jäklar så kul vi hade. Äventyrsbadet, rutschkanorna (båda två), bubblade, simmade, bastade. Och bäst av allt – det var nästan bara vi där. Riktigt najs var det att sitta i solen bakom de stora fönstren och titta ut över badsjön utanför där två vackra svanar simmade omkring och drömma om sommaren som snart är här.
Så, nu vet ni att jag är tillbaka igen. 🙂
Kul att “höra” av dig!
Kram Elisabeth
Tack 🙂
Glad att du är tillbaka!
Kram Mia
Tack för det 🙂
Kram