Monthly Archives: July 2012

Jaha ja, tillbaks till verkligheten. I går var mäklaren tillbaka från sin semester och kl 9 på morgonen ringde han, så himla urhurtig så det finns inte, och meddelade glatt att nu finns det folk som vill komma och titta … Continue reading →

Sakta men säkert börjar sambon och jag att återhämta oss. I dag orkade vi till och med strosa runt lite på stan och sitta på favoritfiket med en kopp och slötitta på folk. Det är livskvalitet det, och det slår … Continue reading →

Några rader i dagens tidning drar igång en massa minnen och tänk i mig: “..när hans son som 13-åring tog livet av sig efter åratal av mobbing och trakasserier. “Han orkade helt enkelt inte längre”, säger fadern.” Och mitt hjärta … Continue reading →

Ojojoj, det var verkligen en seg historia den här infektionen. Sambon och jag hostar fortfarande och hasar omkring i snigeltempo, men effekten är ju onekligen att all stress har släppt, för vi orkar helt enkelt inte. Så det är ju … Continue reading →

Ja inte vet jag om det är för att jag hostar så förbenat mycket. Det sägs ju att hosta handlar om en massa förtryckta känslor, ilska och annat. Eller om jag blev inspirerad av Eriksson och Axlander-Sundquists kaxiga eftertext i … Continue reading →

Jaha ja, fördelen med att vara sjuk är ju att man hinner att läsa (och uppdatera bloggen ofta;)). De senaste tre dagarna har jag plöjt igenom cirka 800 sidor, jag nämner det bara för att ni ska förstå själva digniteten … Continue reading →

Det är fortfarande väldigt, väldigt synd om oss, och det hostas och snoras och knapras Ipren så det står härliga till. Men så läser jag Annikas inlägg i hennes blogg enaningomyoga och förstår plötsligt att det är ju precis så här … Continue reading →

Jag läste häromdagen en superbra analys i DN om Breivik. Tankeväckande, klar och intressant. Du kan läsa den HÄR Framför allt fångades jag av följande rader: ‎…”Men den frånvarande fadern är ingen psykologisk diagnos. Det är ett kulturellt tillstånd i … Continue reading →

…och det är väldigt, väldigt synd om mig. Idag orkar jag i alla fall hålla mig upprätt, men igår var det sängläge hela dagen. Muskel- och ledvärk, feber, halsont, hosta. Och det är inte bara jag som är krasslig; yngste … Continue reading →

Det är alltid likadant, och aldrig lär vi oss sambon och jag. Det börjar med att han eller jag säger typ: “Kolla, det där skulle man behöva göra nånting åt”, eller “Ska vi inte ta och sätta igång med…”. Och … Continue reading →