Author Archives: carinakinna

… men oj vad tiden verkar springa på nu. Maj försvann i ett nafs, ackompanjerad av en tung doft av äppelblom, hägg och syren – allt på en gång. Nu är det den första sommarmånaden och nästa lördag är det … Continue reading →

Två äldre män, ovetande om varandra, går på behandlingar hos mig sen en tid tillbaka. Jag har berättat för dem om R’s sjukdom, att det var så jag hamnade i Vadstena osv (det berättar jag för alla som undrar), och … Continue reading →

Kommer ni ihåg henne, ni som hängt här ett tag? Hon som jag av en slump(?) stötte på 1976, på en färja mellan Amsterdam och Göteborg. Min syster och jag hade varit på cykelsemester i Frankrike, hon var på väg … Continue reading →

…den här helgen. Jag har känt mig så fruktansvärt stressad på sistone, förmodligen en reaktion på allt det nya, alla förändringar. Har sovit jättedåligt och varit irriterad, skrivit långa listor på saker att göra och känt mig som Indiana Jones … Continue reading →

…är det att bo i den lilla staden där vi håller koll på varandra. Jag stöter på en kvinna som jag köpte en kassaapparat av för nästan två år sen, då när jag trodde att jag skulle öppna en garnaffär. … Continue reading →

Ikväll när jag borstade tänderna dök ett minne upp. Något jag totalt glömt bort. Under alla år satte R och jag på tandkräm på varandras tandborste. Den som först gick ut till badrummet klämde ut en klick även på den … Continue reading →

Förstås, så klart och naturligtvis så satt jag här och bölade i morse och nu riktigt hör jag hur ni bloggläsare drar en samfälld suck. Kan den där människan aldrig vara nöjd nån gång? Man kan ju undra det, men … Continue reading →

Så ligger vi här, Grace och jag, i det nya sovrummet i den nya lägenheten. Det susar i huvudet, dagen har gått i ett. Två starka flyttkillar som lyfte tre kartonger i taget, äldste sonen och reservsonen som bara jobbade … Continue reading →

…i den gamla lägenheten är det ju egentligen inte eftersom flyttlasset inte går förrän på lördag morgon, men i morgon kommer äldste sonen och reservsonen M för att hjälpa till. Så det här är den sista kvällen då jag och … Continue reading →

En överraskningarnas man, måste jag nog säga. Lite gubbig och tråkig tänkte jag ju, men jösses vad mycket jag har skrattat idag. Och om jag säger att jag var inte så lite knäsvag när han åkte hem, så överdriver jag … Continue reading →