Author Archives: carinakinna

Ja men bra, tackar som frågar. Två veckor har gått utan T nu och jag njuter högeligen av friden, av all tid jag har, av den ro jag känner. Visst är det märkligt? Helt plötsligt bara så har allt ändrat … Continue reading →

…men jag väljer att inte göra det. Jag har brutit med T. Och jag vet att det kan synas komma plötsligt, och är jag inte riktigt klok??! Men någon med gott minne kommer kanske ihåg inlägget från februari där jag … Continue reading →

Nej, jag är fortfarande inte redo att skriva nånting om terapin och annat just kring den, men en sak vill jag berätta. Någonting har hänt med mig. Någonting har blivit väldigt annorlunda. Jag har alltid varit den där snälla, timida, … Continue reading →

Hav förtröstan, jag är vid liv men ligger lite lågt med bloggandet just nu. Jag tänker att de processer som terapin satt igång får mala på. Mycket händer, både inuti och runtomkring mig, men jag väljer att inte skriva om … Continue reading →

Vet ni vad det är, hur det funkar? Har ni gått igenom det nån gång? Igår var tredje gången hos terapeuten, den här gången hade vi bokat in en dubbeltimme. Tiden går så fort när man har roligt, hehe. De … Continue reading →

Det var den förhärskande tanken och känslan när jag åkte hem från terapeuten i torsdags. Jag vill fan inte släpa runt på det förgångna längre nu. Vill inte ha det som en jäkla fotboja som hindrar mig från att ta … Continue reading →

Ja ni, inläggen står ju inte som spön i backen precis. Mycket händer och dagarna går, men jag känner inte riktigt samma behov att skriva av mig här i bloggen längre. Jag har T att prata med, att bolla med, … Continue reading →

Jo men ganska bra, vill jag säga. Sommaren tuffar på. Jag är ledig rätt mycket, har jobbat en dag i veckan under juli vilket har känts alldeles lagom. För ett par veckor sen fick jag helt plötsligt ryggskott för första … Continue reading →

Idag har jag tagit kontakt med en traumaterapeut i Linköping. Jag rådfrågade en nära vän som är just traumaterapeut, och hon höll med om att det som inte gått över av sig självt efter nästan två år, inte lär göra … Continue reading →

Idag var T o jag på en lunchrestaurang i Motala. I kaffekön stod två killar i cirka 35-årsåldern framför mig, och jag kunde inte undgå att höra deras samtal. A – Just det, idag skulle de där femtio millarna (alltså … Continue reading →