Author Archives: carinakinna

En bloggläsare uttryckte förvåning över att man kan ändra inställning så snabbt, och jag håller med. Att ens mindset kan växla från “jag SKA ha en garnaffär” till “inshallah” på ett par veckor. Och man kan fundera på om det … Continue reading →

Grace har tyvärr skurit sig i tassen, vilket innebär att jag är tillbaka i mitt soffhörn med en stickning. Såret läker fint, men vi får hålla oss stilla ett tag. Vilket passar mig utmärkt. Jag har semester och mår bra … Continue reading →

Ja, så ser livet ut för oss alla, antar jag. Tillvaron är inte ett rakt streck, och tur är väl det. Missmodet släppte, det mesta försvann när en god vän kom på besök i lördags. Vi har inte setts på … Continue reading →

Jag går till en massör/healer. Det är första gången på två år som massören får massage. Två år sedan min egen massör flyttade till Skåne och övergav mig. Någon ny har inte blivit av att skaffa. Så fick jag tips … Continue reading →

En person har dykt upp i mitt liv här i Vadstena, och jag vet att han tycker om mig. Han är snäll, hjälpsam, omtänksam. Jag har förklarat läget, och att vänskap är det enda jag har att erbjuda. Inget annat. … Continue reading →

Ni vet ju att de med lokalen började svaja, tyckte att jag nog borde leta efter nåt annat osv? Jag kände hur hela mitt inre sjönk ihop och att jag började tveka, vela. Nehej, jag kanske inte ska öppna nån … Continue reading →

Kroppen är klok. Klokare än jag i alla fall. Den senaste tiden har jag kört på som om allt var som vanligt, som om jag inte alls varit – och till viss del fortfarande är – utmattad. Tänk så fort … Continue reading →

Grace ligger i soffan och sover och jag sitter bredvid henne med min stickning. För ovanlighetens skull har jag musik på stereon. En lista på Spotify som jag har döpt till Mammas favvos. Där finns allt från 70-talets discodängor till … Continue reading →

Jag pratar med en av mina kunder, vi känner varandra väl. Hon beklagar mig, tycker synd om mig för allt jag gått igenom de senaste åren. Det är snällt, förstås, men inom mig känner jag faktiskt mest tacksamhet nu. Det … Continue reading →

…att sitta och prata i flera timmar med en ny bekant här i Vadstena och känna: Vi kommer att bli polare. En kvinna som allting bara klickar med, som lägger ut sitt hjärta bredvid mitt på cafébordet och det känns … Continue reading →