Stor dramatik och heroiska insatser…

Idag tänker jag på att när vi allra minst anar det inträffar någon annanstans något som kan innebära stor tragedi eller leda till katastrof. Där satt jag i går kväll i lugn och ro på uteservering i stan med äldsta bästisen A. och åt macka med skagenröra och drack en kall pilsner när mobilen ringde. Det var yngste sonen. Han sa:

– Pappa bad mig ringa och tala om för dig att någon kom springande till huset och sa att det är hästar på vägen!

“Vägen” är alltså ingen liten sketen landsväg utan den hårt trafikerade motortrafikled som går några hundra meter från vårt hus. Utan att överdriva kan jag ju tala om att jag fick väldigt bråttom ifrån uteserveringen. Efter ett hastigt avsked av bästisen sprang jag till busshållplatsen och kom med bussen hem. Sällan har väl en bussresa tagit såååå himla lång tid, fast den egentligen bara varar en kvart. Jag hade telefonkontakt med sonen:

– Jag ser två hästar i hagen, sa han.

– Vilka då? skrek jag. Vad har de för färg?

– Jag ser den vita (Tack o lov, tänkte jag. Arabvalacken som är sååå högt älskad av sin ägare) och en brun.

– Ja men vad då för brun? Ljusbrun eller mörkbrun????

– Mörkbrun, svarade sonen (Jaha, Sammy alltså, tänkte jag…)

– Men var är Caritsa då???!!! Jag försökte hålla tillbaka gråten.

– Jag ser inte henne, men det är massor med bilar och människor ute på vägen. Stora lastbilar också.

Panik, panik. Försöker tänka lugnt. Det är en mening med allt som händer. Det blir som det ska. Kanske det är så här hennes liv ska ta slut. Kanske är det här början till slutet. Bara inga människor blir skadade också!

– Vänta, säger sonen plötsligt. Där kommer pappa och leder henne. Hon är tillbaka i hagen.

– Men spring ut och hjälp honom med grinden då!! skrek jag.

Tio minuter senare stannar bussen äntligen vid hållplatsen och sambon står där med bilen och väntar på mig. Lugn och trygg. Stabil. Och äntligen fick jag höra hela historien.

En gravid tjej hade kommit springande över fältet och talat om att det fanns en häst på vägen. Alla bilar stannade, människor klev ur och höll tag i Caritsa så gott det gick. Hon hade ingen grimma på sig, men de höll väl i manen eller nåt. De andra två hästarna var kvar i hagen och fullkomligt panikslagna när deras Big Mama plötsligt befann sig på fel sida om staketet. Min sambo, som aldrig hanterar hästarna om han slipper, gick utan att tveka ut i hagen, fångade in araben och ledde in honom i stallet. Han lyckades stänga grinden så att Sammy blev kvar i hagen. Vid det laget hade människorna på vägen föst ner Caritsa i diket och vikt ner stakettrådarna så att hon kunde kliva tillbaka in i hagen. Hon såg att de andra hästarna hade försvunnit mot grinden och stallet och kom rusande i tvåhundra. Sambon fångade in henne, fick på henne en grimma och ledde in henne och Sammy i stallet också.

Så när jag kommer hem står hästarna i sina boxar och ser fåraktiga ut, och Caritsa ser faktiskt lite skamsen ut. Jag går in i boxen och grälar på henne och hon trycker sin panna mot mitt hjärta så där som hon brukar. Ingen är skadad, allt har gått bra, sambon är min hjälte för dagen plus alla människor som utan att tveka hjälpte till.

Men sen kommer det stora mysteriet. Jag går runt hela hagen och kollar staketet och ingenstans är det trasigt eller öppet. Inga spår visar var hon har gått ut, bara där hon kom tillbaka in. Tre eltrådar tog hon sig på nåt sätt igenom/över/under?? Och varför då? Varför skulle hon ensam komma på tanken att lämna hagen och kompisarna? En sån gammal erfaren häst? Det får vi väl aldrig något svar på, det får vi lägga i lådan med livets olösta mysterier.

Jag bytte i alla fall hage. Nu är de tillbaka i sin vinterhage där det finns jättemycket gräs. Behöver jag säga att jag gick runt och kollade staketet rigoröst noga innan jag släppte ut dem? Och idag står de tätt tätt tillsammans alla tre och ser lite tagna ut.

Det som kunde ha blivit en tragedi, en katastrof, fick ett lyckligt slut tack vare rådiga hjälpsamma människor, en modig och handlingskraftig sambo och tur, eller nåt… Och där satt jag och käkade skagenröra och visste ingenting…..

Utbrytardrottningen

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

5 Responses to Stor dramatik och heroiska insatser…

  1. CamillaL says:

    En bra blandning av tur och handlingskraftiga människor! Så skönt!
    Min son fick en gång en hel flock (eller vad säger man) med islandshästar att rymma…. vi hade hyrt en stuga på landet, Linus konstaterade att man kunde gå IN i hästhagen om man hukade sig lite under taggtråden. Och vips, så fattade alla hästarna att man kunde huka sig lite under taggtråden för att komma UT ut hagen… men det slutade bra då också!

  2. Puh! Vilken tur att allt ordnade sig och utan att någon skadat sig. Och du då, som avbröt din gomacka och pilsner! Du får försöka igen. Kanske efter att ha satt hästvakter i hagen medan du åker bort …

  3. Lisa says:

    Som gammal hästägare vet jag hur frustrerad du är över att inte hitta nåt tecken på var hon tog sig ur den gamla 😉
    Tur att ingen kom till skada, varken häst, människa eller plåtbilar!!
    Sen att du blev panikslagen och såg alla möjliga scenarier (vet precis hur du tänkte) det är en annan sak! Och nu blev ju sambon en riktig hjälte också, inte illa pinkat 😉

    Stora kramen till dej och klappen x2 till den gamle 😉 ❤

  4. Lina says:

    Tårarna rann innan jag läst färdigt. Du går inte skrämmas så. Vet inte riktigt varför jag blir så…tagen liksom.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s