Som en tornado….

I eftermiddags satt vi i godan ro i trädgården och fikade med sambons kompis J när mäklaren plötsligt ringde.

– Jag har ett par som är intresserade av att komma och titta, de skulle ha barn i går så det är lite bråttom med att komma. Kan vi komma om en timme, klockan 5? (!)

– Jadå, det går så bra så, svarade jag lugnt medan paniken spred sig inom mig.

En tornado skulle inte kunna åstadkomma mer på en timme än vad vi gjorde… Stackars J förpassades hastigt och lustigt till sin bil och vinkades av. Tack och lov att han kom för det innebar ju att vi hade tvättat toan och plockat undan det värsta i alla fall. Och gräsmattorna var alldeles nyklippta, och tänk för första gången var det riktigt fint väder på en visning hos oss.

Tre minuter i fem svängde vi ut från gården, bilen fullpackad  med sånt som vi inte vill att spekulanterna ska se – vår smutstvätt, tandborstar, bunten med reklam som låg på köksbordet osv, osv. Stackars yngste sonen som är jättesjuk sen festivalbesöket slet vi hjärtlöst upp ur sängen och släpade in i bilen där han satt och hostade hålögt.

– Men tänk om vattnet går när de är och tittar i mitt rum? funderade han stillsamt mellan hostattackerna.

En timme senare ringde mäklaren. Jodå, de verkade nog rätt intresserade och vattnet hade inte gått i sonens eller något annat rum. Nu skulle hem och fundera. Och föda barn. Och vi åkte hem och kånkade in alla saker igen, inklusive sonen som raskt försvann ner mellan sina lakan.

Det är rätt spännande det här, ni.

Advertisement