Egentligen borde jag inte, men…

Blogga alltså. Idag borde jag inte blogga för idag är en skitdag när jag vadar i självömkans träsk ända upp till naveln. Men så tänker jag på Sister Moonshines ord i hennes blogg idag: “Bloggventilen får inte underskattas.” Så då ventilerar jag väl då. Och berättar att idag är en mörk och tung dag. Så där som det blir ibland. En dag när det känns som att alla andra kan, alla andra får, alla andra har råd att… osv, osv.

“We must count our blessings”, säger sambon. Och visst ska vi det. Räkna våra välsignelser. Så klart vi ska. De är många, men ändå. Ändå, känns det ibland som att det inre riktigt räcker till att barnen är friska (förutom yngste sonens ihärdiga Peace&Love-förkylning), att vi har varandra, att vi har vårt fina hem osv, osv. Det räcker inte de mörka, tunga dagarna. Då längtar jag efter äventyr, lyx och flärd, fest och glädje som i reklamen för Pripps Blå, eller som i sommar med Ernst. Glada vänner, äventyrliga resor, oförutsägbarhet (och alltså inte den sortens oförutsägbarhet som resulterar i att ens kära häst plötsligt befinner sig på en motortrafikled), känslan av att allt är möjligt, allt är uppnåeligt.

Och aktar man sig inte riktigt noga sticker den där lilla fula jäveln upp sitt huvud och börjar väsa om att man nog är rätt värdelös ändå, att man är en rätt dålig mamma och en allmänt dålig person. Men den jäveln måste man klippa direkt, och trycka tillbaka ner där han kom ifrån.

I morgon är en ny dag. Då känns det säkert bättre. Det brukar det göra. Nu har jag fått ventilera. Spy ut lite galla på dig, kära läsare. Ledsen att jag inte kunde vara kul eller inspirerande, men så här mår jag idag. Hur mår du?

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

7 Responses to Egentligen borde jag inte, men…

  1. annika says:

    Jag vill inte strö salt i såren, men jag mår så sjukt bra! Men jag förstår hur du känner, vi har väl alla sådana dagar när det mesta känns sådär. Men som sagt. Lägg dig och läs en bra bok och känn att allt finns kvar. Och den där satans reklamen är ju bara reklam och finter. Inget annat. Ingen lever ett Pripps blå-iiv, jag lovar dig! Stor kram och energi kommer här

  2. Man mår så mycket bättre efter att ha spytt ur sig. Man ska liksom hålla skiten från sig. Bort. Till något ställe där det inte gör någon skada. Helt rätt. Och så känns det bättre efteråt. Bra!

  3. CamillaL says:

    Hoppas idag är en bättre dag! Eller vill du fortfarande leva “Ernst-liv” omgiven av människor med påklistrade leenden, ständigt beredda att servera en klyscha…

  4. Mia says:

    Det fina med att bli äldre är att man vet, precis som du själv säger, att det känns bättre imorgon. När jag var yngre fick jag världens stress av att känna så här. Numera när dessa dagar kommer vet jag att det går över, bara att “gilla läget” så gott det går.
    Kram & sköt om dig
    // Mia A

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s