Årets första dopp och målandets enkla konst…

Våren tog ett jätteskutt och blev sommar. Äldste sonen och hans kompisar passade på att ta första doppet! Sickna galningar.
De senast dagarna har bara varit sååå härliga. Vi har ägnat oss åt att måla, en syssla som skänker lugn och tillfredsställelse. Livet blir enkelt: man vaknar, greppar penseln och sätter igång. Resultatet är snabbt och fint. Se bara så söt vår lilla bykstuga blir, där den ligger inbäddad som en liten bakelse i grönsk an:

Vi fikar och äter lunch ute, snabba pauser så att inte penslarna hinner stelna. Observera den uppknäppta knappen i midjan så att lunchmackorna får plats…

Äldste sonen har haft vett att hålla sig undan. Han har varit i stan med kompisar, men yngste sonen lät sig motvilligt övertalas att komma ut och hjälpa till att klippa ner lite småträd. Entusiasmen var väl inte precis överväldigande, om man säger så, men efter en stund kom han igång. Jag misstänker att det är något ursprungsmanligt i det här med att ge sig i kast med naturen, och han slet så att svetten lackade. Själv tycker jag mest synd om de stackars små träden…

Det är något speciellt i det här med att måla också; det är väldigt svårt att sluta! När allt var klart på stugan gav jag mig på broräcket, och när det var klart tittade jag mig omkring med fanatisk blick och penseln i högsta hugg. Sambon fick med milt våld bända penseln ur min hand och locka med kaffe för att jag inte skulle ge mig på nåt mer med min rödfärg. Vilket påminner mig om något som utspelade sig för några år sen: En granne hade tagit hand om en krigsflykting från forna Jugoslavien. Mannen var mentalt skadad av kriget och hade väl inte “alla hästarna i stallet”, om man säger så. Men vår granne gav honom mat, husrum och lite fickpengar mot att han utförde lättare sysslor på gården. Så långt var allt väl. En dag åkte grannen till stan efter att ha bett sin inneboende skyddsling att måla garaget. När han kom hem var garaget färdigmålat, men så var även gräsmattan, äppleträden och familjens andrabil….. Sensmoral: Så kan det gå, när inte locket på målarburken är på!

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

One Response to Årets första dopp och målandets enkla konst…

  1. Ja, där ser man. Inte visste jag att målarburk och pensel var beroendeframkallande.

    Kram

    /Åsa

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s