Livet…

Igår var sambon och jag på Biltema. På parkeringen stod en stooor husbil, det var nog en buss som var ombyggd. På bakrutan hade de en dekal: “ONE LIFE. LIVE IT.” Av någon anledning gick de orden rakt in i mig. One life. Live it. Ett liv. Lev det. Gör vi det? Gör jag det? Förvaltar jag på allra bästa sätt denna gåva jag fått? (Sen var det ju lite komiskt att dessa människor, i sin mission att faktiskt leva sitt liv till fullo hade hamnat på Biltema i Linköping…)

Tankarna snurrade, och sambon och jag diskuterade saken på Biltemas uteservering över varsin kopp kaffe. Vad hindrar oss från att faktiskt göra allt vi vill i livet? Hur många av barndomens programmeringar stoppar oss? Hur stor del av vårt liv låter vi rädslan styra? Och vari består rädslan? Hur mycket och vad hindrar mig från att agera och reagera som jag vill, eller borde?

På natten drömde jag t.o.m. att jag försökte röja ut några skrivbordslådor, samtidigt som jag släpade på en tom barnvagn som hela tiden var i vägen, och lådorna var så proppfulla med skräp att det kändes fullkomligt omöjligt att få någon ordning i dem.

Sambon och jag fortsatte diskussionen idag, sittandes i solen vid uthuset vi håller på och målar. Vad hindrar oss från att flytta till England istället för Linköping? Ingenting, egentligen. Bara rädslan för att lämna det kända, det vanda. Trygghetszonen.

Två gånger i livet hittills har jag nått vägskäl och där bytt riktning, och båda gångerna blev det så himla bra! Första gången var jag 20 år, och sade upp mig från sjukhuset (“Man gör inte så”, sa de på landstingets personalavdelning. “Man säger inte upp en fast tjänst i dessa tider.” “Det skiter jag i”, svarade jag med ungdomlig kaxighet.) och flyttade till Skåne och spelade teater på en folkhögskola i två år. Andra gången var jag 40 år, och än en gång sa jag upp mig från ett själsdödande jobb och kastade mig ut i det okända. Den här gången blev det en massageutbildning, eget företag och ett helt annat liv.

Kanske det är dags igen när jag är 60. Kanske innan dess. The life is your oyster, the sky is your limit.
One life. Live it.

Advertisement