Opp o ner, ner o opp

Ja, så ser livet ut för oss alla, antar jag. Tillvaron är inte ett rakt streck, och tur är väl det.

Missmodet släppte, det mesta försvann när en god vän kom på besök i lördags. Vi har inte setts på evigheter, dels för pandemin och dels för att hon inte mått bra. Gud, som jag har saknat henne! När jag bodde i Linköping brukade vi sitta på café och prata i flera timmar.

Dagen tillsammans med henne var så välgörande. Det är såå viktigt att få vara med gamla vänner ibland. De där som man vandrat tillsammans med en lång bit av livsvägen. När hon åkte hem framåt kvällen kände jag mig alldeles upplyst inifrån.

Och i tisdags kom mina tre barndomsvänner på besök. Vi var sommarkompisar och har känt varann sen vi var bebisar. Med dem är jag så supertrygg så det kan inte jämföras med nåt annat.

Så nu känns livet ljust igen. På lördag åker Grace och jag till Göteborg och hälsar på yngste sonen. Igår hade jag ett långt och meningsfullt samtal med en kvinna jag lärt känna här i Vadstena. Idag en fikadejt med en annan intressant tjej jag träffat på som har idéer om samarbete, och så blir det glass och kvällspromenad med honom som jag försökte mota bort men som ändå finns där och som lyser upp mitt liv på sitt eget sätt – ja, livet är gott.