Moll

Jag går till en massör/healer. Det är första gången på två år som massören får massage. Två år sedan min egen massör flyttade till Skåne och övergav mig. Någon ny har inte blivit av att skaffa. Så fick jag tips om den här tjejen, och jag bokar en tid, känner att det är dags.

Hennes massage är gudomlig, gör underverk med en sliten kropp, och healingen lägger saker och ting på plats inom mig. När hon är klar rinner mina tårar och en enda tanke går som i en loop: “Jag har varit vilsen så länge, men nu är jag äntligen på väg hem.”

Sedan dess har insikterna ramlat in som pärlor i ett pärlhalsband. Det är mycket jag har att jobba med, mycket som ska arbetas igenom. Andra grejor händer också, spännande människor tar kontakt, vill ha samarbete, men jag blir mest trött. Ledsen. Känner mig ensam och uppgiven. Missmodig och tvivlande. Vart är jag egentligen på väg? Vad är det jag håller på med?

Så möter jag en vän, honom som jag motat bort. Han ser mig, anar hur det är fatt och säger alla de där rätta sakerna. Det där som jag egentligen vet men som får så mycket mer genomslagskraft när någon annan säger dem.

Så får jag då lite mer hopp och energi, men när jag sen går ut med hunden är kvällen alltför vacker. Solnedgången är alldeles för överväldigande och känslan av ensamhet och övergivenhet återvänder, så då går jag hem istället.

Livet är ett jäkla meck. Så är det bara.

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

6 Responses to Moll

  1. Marika says:

    ja precis så! Ett jäkla meck! ❤

  2. enaningomyoga says:

    Så sant ❤️ Också känt mig uppgiven och låg. Trött på allt. Kanske spelar himlakropparna in också 🤷‍♀️ Hursom skickar en bamsekram 😘

  3. Japp. Ett steg framåt, två bakåt. Sen tvärtom, två steg framåt och ett bakåt. Ett fasligt harvande fram och tillbaka? Och ibland sidled.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s