På Östgötaslätten intet nytt…

… förutom en sak; sambon och jag har blivit barnlösa/-fria. Reservsonen M har åkt till Thailand i sex veckor och yngste sonen har flyttat in i hans lägenhet. Så här går sambon och jag och tittar in i hans tomma rum, glömmer bort oss och kokar jättemycket för mycket pasta, blir själaglada när han kommer hem till oss och hälsar på och är så där allmänt hönsiga och fjantiga som föräldrar gärna blir. Eller hur? För det är väl inte bara vi…?!(Ska du inte ha en halsduk på dig? Har du nåt att äta där i lägenheten? Känner du dig ensam får du komma hem, förstås, osv. osv.)

Så, förutom att koka för mycket spaghetti så sitter jag med en översättning (förstås, vart ska sleven vara om inte i grytan) och sambon suckar och tittar ut genom fönstret i förhoppning om att våren kanske har kommit. Vi längtar fortfarande tillbaka till solen och värmen.

Skrivarcirkeln börjar igen på torsdag och jag har inte hunnit/orkat skriva nånting på min roman. Semestern, julen, äldste sonens besök och översättningen kom i vägen. Det är ju för bedrövligt, men nu har det gått så lång tid sen jag skrev sist att jag alldeles har tappat kontakten med texten. Bara att ta nya tag sen när översättningen är klar.

Igår kväll var vi med kompisar och såg en suveränt bra film: “Louder than bombs” av den norska regissören Joachim Trier, med bl.a. Isabelle Huppert och Gabriel Byrne. Helt fantastisk, se den! Lågmäld, laddad, fin, insiktsfull… Efteråt var vi på Bishop’s allihop och åt och pratade om filmen. Paret som satt vid bordet bredvid lutade sig fram efter en stund och sa:
“Ursäkta, men vad är det för film ni har varit och sett? Den verkar så fantastisk så vi måste nog också gå och se den.”

images

 

 

Posted in Uncategorized | 4 Comments

Det där 2015…

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut? Genomdrev du någon stor förändring?

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas? 

Vilka länder besökte du?

Bästa köpet?

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Saknar du något under år 2015 som du vill ha år 2016?

Vad önskar du att du gjort mer?

Vad önskar du att du gjort mindre? 

Största musikaliska upptäckten?

Vad var din största framgång på jobbet 2015?

Största framgång på det privata planet?

Största misstaget?

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Vad spenderade du mest pengar på?

Något du önskade dig och fick?

Något du önskade dig och inte fick?

Vad gjorde du på din födelsedag 2015?

Vad fick dig att må bra?

Vem saknade du? 

Mest stolt över?

Vad har gjort dig mest ledsen?

Högsta önskan just nu?

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?

De här frågorna – som jag för övrigt lånat från Vimmelmammans blogg – hade jag tänkt använda för ett ambitiöst inlägg om 2015, men vet ni att jag struntar i det. Jag konstaterar bara att 2015 var ett ganska trist o jobbigt år med sambons sjukdomar, för mycket jobb, läget i världen med IS, Paris och alla stackars flyktingar, SD:s framfart och idioter som bränner asylboenden, så jag lägger det året till handlingarna och väljer att se framåt istället.

Ett nytt år med nya möjligheter, almanackans blad ligger än så länge tomma och rena. Vägen går framåt. Vad väntar? En av frågorna ovan väckte funderingar i mig; “Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut?” Nej, det gjorde jag inte. Jag inser att jag sällan gör något jag aldrig gjort förut, utan håller mig inom min komfortzon. Borde jag kanske ändra på det? Våga göra något som sticker ut? Och i så fall vad?

vacker-natur_71189805

 

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Gott nytt år!

Jag kan inte samla ihop mig till ett sammandrag över året som gått. Det får vänta en dag eller två, men jag vill önska er, alla kära läsare, ett riktigt Gott Nytt År!

nyarsafton-och-nyarsraketer

Posted in Uncategorized | 2 Comments

Just nu… (ve och klagan)

Känns som att jag måste koncentrerar mig hårdare än någonsin på vad som är viktigt och vackert för mig.
Det som gör mig glad måste överväga nu när surheterna flyger omkring mig igen…
Så skriver Marika i sin blogg, och precis så känner jag också just nu. Äldste sonen har åkt tillbaka till Norge, och det känns som vanligt vemodigt eftersom jag vet att det tar många månader tills vi ses igen. Och aldrig hinner man prata om allt det där som man hade tänkt, och inte hinner man göra det man ville heller. Det blev ingen familjepromenad i skogen, ingen öl på Bishop’s tillsammans… Dagarna flög iväg och nu är han långt borta igen.
Julen är över och nu väntar bara tre mörka, jäkliga månader. Måste, måste fokusera på det viktiga, det vackra, det värdefulla. Jag gillar verkligen inte vintern. Den här snön känns fullkomligt meningslös, 3-4 dagar för sent för att ge julstämning. Jag hatar att frysa och visst, det finns vackra vinterdagar med sol men ärligt talat; hur många är de egentligen?
Jag tror tjusningen med vintern försvann efter nästan tjugo år på landet, där den bara innebar prövningar och utmaningar. Tunga hästtäcken som skulle av och på, vatten som frös, hästar som stapplade och halkade omkring i knaggliga, isiga hagar, stelfrusna fingrar, skrapa bilar, skotta snö, bära ved…
Jag föredrar grönska och varmt solsken och jag längtar tillbaka till Gran Canaria, till värmen, allt det vackra och det enkla livet. Men för att inte gå under i mörkret måste jag, precis som Marika, koncentrera mig på det viktiga och vackra: Familjen, att vi har varandra, våra jobb, mitt skriveri, vårt hem, vänner och att vi – peppar, peppar – är friska.
Så jag biter ihop och kämpar på, framåt en dag i taget, försöker ta tillvara det som är bra, som skänker ljus, som tröstar.
Åh, suck.
gran canaria
Och precis när jag har “bitterbloggat”, gnällt om hur synd det är om mig som måste härda ut i vintermörker och kyla så snubblar jag på den här artikeln och då skäms jag…
Läs, bara läs…
Posted in Uncategorized | 4 Comments

Är man inte rikast av alla…

… när man har sina älskade människor omkring sig? Igår kväll kom äldste sonen hem från Norge, reservsonen M var också här för att hälsa honom välkommen hem och yngste sonen – vår bäste vän – finns som vanligt vid vår sida.

Jag är rik och lycklig, hel och välsignad. Nu firar vi den underbaraste av jular tillsammans, firar att vi är samlade allihop.

God jul till er alla, kära bloggvänner! Hoppas ni alla har någon ni älskar vid er sida.

index

Posted in Uncategorized | 3 Comments

Ännu en dag i paradiset…

… tänkte jag faktiskt varenda morgon när jag steg ut på balkongen och såg ut över det här:

2015-12-12 14.07.41

2015-12-10 17.31.16

2015-12-10 17.31.07

Och på kvällarna när det såg ut så här:

2015-12-13 19.33.07

2015-12-10 20.08.53

2015-12-13 19.49.37

För att inte tala om när jag var vid och i havet:

2015-12-13 17.51.13

2015-12-16 14.47.13

2015-12-13 18.00.04

Och det var en fröjd att umgås med sambon och yngste sonen 24/7 i en hel vecka:

2015-12-13 16.11.12

2015-12-13 13.55.28

2015-12-12 15.22.49

2015-12-16 18.22.45

Kort sagt; en underbar semestervecka. Allt gick så bra, hotellet var toppen, ingen blev sjuk eller skadade sig (utom sambon förstås, som skrapade upp foten lite grann…). Vi åt gott, drack gott och sov som barn. Solade, badade, promenerade och tankade solljus och D-vitaminer.

2015-12-10 17.30.30

2015-12-12 15.50.42

2015-12-16 14.35.24

Det tog emot att åka hem till mörkret, men nu ser vi fram emot att äldste sonen kommer hem i morgon och att vi får fira jul tillsammans. Och Gran Canaria: We will be back!

2015-12-13 19.28.24

 

 

Posted in Uncategorized | 6 Comments

Jag vet inte vem, jag vet inte var…

… men nånstans i Sverige sitter någon och läser igenom min blogg. Av statistiken går det bara att se att någon läser inlägg efter inlägg. Det är en kul känsla, för det är ju det man vill när man bloggar; att folk läser.

För övrigt packar vi. Tidigt i morgon bitti bär det av, och kanske vi inte var smartast av de smarta, men vi gick faktiskt till puben och drack ett par öl ikväll. Bara för att avdramatisera det här med resan och packandet en smula. Sambon slog sig i slang med några vid bordet bredvid, yngste sonen och jag hamnade i en rätt djup konversation med varandra. Det var varmt och mysigt på puben. Lagom mycket folk, lagom ljudnivå, god öl.

När vi gick hem satt kalla tiggare i gathörnen, någon rullade förbi i rullstol, och jag fylldes av tacksamhet där jag gick hemåt med sambon på min ena sida och yngste sonen på den andra. Vi har så mycket, och framför allt har vi varandra.

flyg_0

Posted in Uncategorized | 2 Comments