Ja men då kör vi lite bältros då…

Viruset är samma som vid vattkoppor. Har man haft vattkoppor ligger viruset och sussar i en nervbana, oftast nära ryggraden, för att aktiveras då immunförsvaret försvagas, t.ex. vid en infektion, svår emotionell stress eller nåt annat kul.

Förr kallades bältros “sorgfeber” eftersom det ofta drabbar nyblivna änkor/änklingar, så när det började klia konstigt på ryggen igår kväll anade jag genast vad det var. Jag har haft bältros förr, just i samband med en jättesvår emotionell situation och kände igen symtomet. Efter den senaste tidens mörker och gårdagens stresspåslag kring R’s mående var det väl inget annat att vänta.

Man har 72 timmar på sig att sätta in anti-virusmedicin för att slippa nervsmärtorna som annars kommer som ett läskigt brev på posten, så tidigt i morse satte jag mig i kö till 1177. Efter ca en timmes väntetid fick jag prata med en urgullig sköterska som raskt ordnade en tid åt mig samma dag på jourcentralen i Motala. Jag åkte dit, läkaren slängde en blick på mina utslag som vid det här laget hade blivit till vätskefyllda blåsor, sa “Japp, bältros” och sen åkte jag hem igen med en ask tabletter i fickan. Sååå nöjd med att jag agerat så snabbt och fått precis den hjälp jag behövde.

Håhåjaja. Reservsonen M är inte heller i toppform så vi stöttar varandra och gör det bästa av det vi har. Kvällen ska vi förgylla med pizza och jag är så himla glad över att inte vara ensam just nu.

Advertisement