Jag vill inte!

Det var den förhärskande tanken och känslan när jag åkte hem från terapeuten i torsdags. Jag vill fan inte släpa runt på det förgångna längre nu. Vill inte ha det som en jäkla fotboja som hindrar mig från att ta mig framåt. Jag vill inte! Nu får det väl ändå vara nog. Jag har lagt flera år av mitt liv på R’s sjukdom och på att skrapa ihop mig själv. Nu vill jag bli fri. Nu vill jag kunna leva mitt liv fullt ut. Nu vill jag ha tillgång till hela mig. Nu vill jag kunna ge 100% kärlek till dem som förtjänar det, och jag tänker göra allt som krävs för att hamna där. Det var en skön känsla.

Jag inser ju att det finns en del av mig som har svårt för att se resten av mig lycklig, som tycker att jag ska gå här och snyfta och som ständigt drar ner mig i mörkret genom att kasta på mig sorgliga minnen och jobbiga känslor. Som inte tycker att jag förtjänar att ha det bra. Terapeuten frågade lite försynt om jag möjligtvis kanske tyckte att jag var en smula hård mot mig själv och jag skrattade ihåligt åt frågan. “En smula hård” är väl bara förnamnet. Varför är det så? Varför begär man (jag) så otroligt mycket av sig själv, men är supertolerant mot alla andra?

Nåväl, bättre tider stundar, det är jag övertygad om. Jag är också övertygad om att steg 1 är att just fatta det där beslutet: Jag tänker bli frisk, jag tänker må bra för jag förtjänar att vara lycklig. Jag vill inte vara ett offer, den lidande, den det är synd om. Fy fan! rent ut sagt, så trött jag är på det. Och jag är så, så glad att jag har terapeuten M till hjälp i arbetet. Vi ska ses igen redan nästa vecka och jag ser fram emot det.

Om en stund kommer reservsonen M hit för några dagars besök, solen gassar över ett vackert Vadstena, T och jag myser tillsammans och Grace kastar sig överlycklig i vattnet flera gånger om dagen. Livet är gott, även för Carina.

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

4 Responses to Jag vill inte!

  1. enaningomyoga says:

    Jag tror att man måste komma till det läget där du är nu. När man slagit i botten och känner att det räckte f-n nu. Eller som min yogalärare uttryckte det; I have been down so long it feels like up to me 😅

    Du kommer att ta dig dit du vill, jag är övertygad 👊🏻💪🏻❤️ Kram!

  2. Marika says:

    Vet du, tänkte samma sak nu. LEVA! Det måste vi göra ju. Såg en video där Joni Mitchell sjuk och tärd sitter i en stol och sjunger. Det är hon men ändå inte. Grät floder. Sen fick jag den där känslan att: Jag Vill leva NU!
    Heja dig! Heja oss! ❤️❤️❤️

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s