Hur jag mår?

Jo tack, mycket bättre. Bloggläsaren Elina undrade ju om jag äter som en elitidrottare med tanke på allt jag gör och hur långt jag går varje dag. Hennes ord fick mig att börja fundera och jag insåg (med T’s hjälp) att jag har ätit på tok för lite. Tillräckligt för de många, långa promenaderna men inte alls nog med tanke på att jag också masserade en hel del i maj. Att ge massage är hårt kroppsarbete och varje behandling kan räknas som ett träningspass. Så korkad var jag att jag missade att tänka på det.

Så skärpning! Dubbel frukost, stooora portioner mat, dubbel dos vitamintabletter osv, och på en vecka vände det. Inga skakningar, och jag känner mig varken trött eller frusen och har ingen yrsel. Det var näringsbrist helt enkelt. Tack Elina! Och tack T som nu tjatar hål i huvudet på mig att jag ska äta mer.

Dessutom har jag sanerat rejält i almanackan. Ett socialt åtagande i veckan får räcka, och inte så många bokningsbara massagetider. Tid för att bara sitta i soffan och sticka. Tid för att andas, reflektera och njuta av tillvaron. Ja ni, man lär hela livet. Så är det. Det är rätt komiskt; där står jag om dagarna och predikar för mina kunder att de ska lyssna på sina kroppar… Bagarens barn osv.

Annars då? Ja, R har varit rejält sjuk i lunginflammation, vilket satte igång en massa funderingar förstås. Ska han dö nu? Vore det kanske det bästa för honom med tanke på hur hans liv ser ut? Men jag vill inte att han ska dö! Verkligen inte, men vore det kanske ändå det bästa? Osv, osv… Hur som så fick han antibiotika och mår bättre igen nu. Jag blev så genuint glad när de ringde från boendet och sa att han svarat på behandlingen.

Det är svårt det där. Vad är hans liv värt nu för honom själv? Jag har ingen aning, men min mediala väninna M hade i den här vevan drömt om honom innan hon ens visste att han var dålig. Hon drömde att han sprang iväg och kom tillbaka, sprang iväg och kom tillbaka osv. Han stod med ett ben i varje läger, och allt hängde på hans egen vilja. Det var den som styrde. Hennes dröm tröstar mig, den får mig att tänka att han kanske har kontroll över det här. Den dag hans liv inte har något värde för honom så kommer han att gå, tills dess stannar han kvar. Han bestämmer. Det är en skön tanke, och jag klamrar mig fast vid den.

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

2 Responses to Hur jag mår?

  1. elina says:

    Nu hoppas jag innerligt att det var rätt åtgärd!

  2. carinakinna says:

    Ja men det är jag övertygad om. Nu mår jag helt bra igen😊 Tack!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s