Att det ska vara så svårt att lära sig det där med balans och att hålla livet på en vettig nivå. Tröttheten jag kände i början av maj har hängt i, plus att jag känt mig frusen och lite darrig. Jag googlade och fick till svar: Sköldkörteln eller hjärtsvikt.
Sköldkörteln kändes mest logisk så jag var till vårdcentralen och tog ett prov, men fick svar igår att det såg bra ut. Jaha. Så vad är det då? Varför är jag konstant trött? Efter morgonpromenad och frukost vill jag helst gå och lägga mig igen fast jag sovit åtta timmar.
T har ju hummat och harklat sig och försökt påpeka att jag är väldigt aktiv, att jag kanske borde ta det lite lugnare. Dumheter, tänkte jag. Såååå himla mycket gör jag väl inte? Men så tittade jag igenom almanackan. Hur har maj sett ut hittills?
Jo, först var det ju i mars och april hela karusellen med att tömma lokalen i Linköping, med allt vad det innebar av både fysiska och känslomässiga ansträngningar. Sedan att bestämma sig för att byta lokal här i Vadstena och göra i ordning den, få allting på plats, ändra på hemsidan, alla betal- och bokningssidor etc. Mycket att tänka på.
Sen kom 2 maj när jag öppnade på Hårdesign. Det blev en rivstart minst sagt, med många kunder och mycket arbete. Från att ha jobbat två halvdagar i veckan blev det nästan heltid. Samtidigt skulle jag lära känna kollegorna där, jobba upp rutiner och göra ett super-duperbra intryck på kunderna, eftersom både bra och dåliga omdömen färdas snabbt i en sån här liten stad.
Övrigt som hänt hittills i maj: Skrivarcirkeln förstås, tandläkaren, deklarationsträff med revisorn, göra R’s deklaration, träff med barndomsvännerna i Åby (körde 10 mil x 2), fick besök av en Linköpingskompis över dagen, var i Linköping två gånger, var på teater här i Vadstena, åkte till Göteborg (körde 25 mil x 2). I morgon är det tjejträff hos mig, i helgen får jag förmodligen besök… Dessutom går jag ju som bekant upp till en mil om dagen med Grace och umgås ganska mycket med T.
Ja ni ser ju själva. Man kan undra om jag är dum i huvudet på allvar. Visst, det kanske är bagateller för andra som inte fortfarande är lite vidbrända. Innan R’s sjukdom hade det varit bagateller även för mig, men inte nu. Och jag undrar varför jag är trött? Varför inget känns riktigt kul? Varför jag börjar gråta bara jag släpper efter det minsta? Varför kroppen börjat protestera? Igen. Och igen, eftersom den här kroppens ägare tydligen tillhör de riktigt trögfattade.
Nåväl. Polletten trillade äntligen ner idag efter att T ytterligare en gång på sitt diskreta sätt försökt få mig att förstå vari problemet består, så nu har jag tagit ledigt måndag-tisdag. Nästa vecka finns sociala arrangemang redan inbokade torsdag, fredag och lördag men sen får det baske mig vara nog! Rast, vila.
Tack T.
idagtankerjagpa 
Den så viktiga vilan. Bra T.
Ja, bra T.
Hur ser dina blodvärden ut? Uselt med järn = trött och frusen. Med den energinivån ska du äta som en elit- sportade. Gör du det?. En mil om dagen går inte ens jag på normala dagar.
Blodvärdet är bra. Nej, jag äter nog inte tillräckligt för jag har så snabb ämnesomsättning, men tar proteinshake och kosttillskott varje dag. Nu har jag fått ont i en fot så försöker hålla det under 7 km om dan. Grace simmar mycket så här års så hon får motion ändå😊
Jag tycker inte det låter som bagateller. Det spelar ju ingen roll hur det var för ett antal år sedan, nu är ju nu. Jag kan känna igen mig i din text, alltid på språng och alltid delta i det som sker. Men som du vet har min utbrända sköldkörtel fått mig att verkligen värdera vad som är värt min energi och inte. Att jobb och flyttar ska fungera med allt som hänger ihop med det är ju liksom självklart. Men resten? Jag har själv fått dra en skarp gräns över vad som ger energi och vad som tar. Det kan vara så små saker som att välja bort att läsa hos en del människor, det kan vara att skippa nyheterna i alla tidningar en dag – ja du vet. Men även i mitt umgänge har jag fått känna rakt in i maggropen, är det här det som ger något i slutänden eller dränerar mig? För om allt du räknat upp förutom dina måsten dränerar på något sätt, tror jag inte de är bra val. Helt enkelt. Eller också är det dina måsten som dränerar. Bara du vet. Och jag tror inte på att gasa för fullt så man måste dra i alla bromsar ett tag för att sedan återgå till att gasa för fullt. Been there done that. Och det har inte slutat bra för mig och min kropp. Säger allt i största välmening och skickar en stor kram ❤
Tack för dina ord, Annika. Min intention är inte att gå tillbaka till full gas, men det blir så ändå. Jag måste bli mycket noggrannare med min planering och med att välja vad som är värt min tid o energi, precis som du säger.❤
Klok man, herr T.