Ja men här är jag ju!

En underbar julhelg tillsammans med grabbarna senare, en genomgången Covid-infektion senare, en återhämtad bröstkorg senare. Yes, I’m back!

Nu jobbar jag igen, sönerna har återvänt till sitt och gissa vad jag mer har gjort. Jag har startat en skrivarcirkel här i Vadstena!

Jag insåg att hur mycket jag än vill skriva så händer det inte om jag inte har en grupp människor som sitter med rödpennorna i högsta hugg. Så så fick det bli. Den 25 januari startar vi och det ska bli sååå kul.

Överhuvudtaget är livet kul nu. Något har hänt, någonting har släppt. Det är som att jag får ha det bra, jag får vara lycklig. Livet behöver inte vara tungt och kämpigt och jag måste inte djupanalysera varenda tanke, varenda känsla. Jag ger mig själv till och med tillåtelse att vara lite kär, och det är jag. Bästa T, han är en pärla och han förtjänar en medalj för allt sitt tålamod.

Idag var det en artikel i lokalblaskan om skrivarcirkeln, och när jag kom hem från jobbet hängde det en bukett med tio tulpaner på dörrhandtaget. “Det är du värd”, sa han. Sån är han, gulleplutten.

Advertisement