Orkar inte…

Vet ni vad jag gjorde på förmiddagen idag? Jo, jag ställde mig framför badrumsspegeln, såg mig själv djupt i ögonen och sa högt: “Nu orkar jag fan inte med nån mer skuld och skam. Nu får det vara nog. Nu skiter jag i att skämmas mer för att jag mår bra och är lycklig. Sådetså!”

Så får det bli. Jag vet att det finns en del av mig som hela tiden gör sitt bästa för att dra ner resten av mig i svarta hålet. Som tydligen inte tycker att jag förtjänar att ha det bra, men den dummingen tänker jag inte låta komma till tals nåt mer.

Jag inser att det jag lider av är precis det som drabbar många överlevare från flygkrascher och annat. Varför klarade jag mig? Varför får jag leva vidare när andra gick under? Och så vidare till tidens ände, men det får vara slut med det nu.

Boendet har lagt upp en video på Instagram när några personal och brukare (hatar det ordet) leker med en ballong. R deltar, han snor ballongen från de andra och ser nöjd ut över det. Det är han och ändå inte, men han ser ut att ha rätt kul.

Om några veckor kommer sönerna hem för julfirande. Förra julen hälsade vi på R och det slutade med känslomässig katastrof, inte minst för R. I år ska vi hålla oss hemma i Vadstena, fira tillsammans och njuta av varandras sällskap. R kommer uppenbarligen att fattas oss, men så är det. Det får vi bara acceptera.

Det kommer att bli en underbar jul, det känner jag ända in i hjärteroten.