Att vara två

Ja, nej, jag förstår vad ni tänker nu. Att jag slutligen gett efter för envisa, tålmodiga T:s uppvaktning, men nej. Så är det inte.

Det handlar om att jag mer eller mindre är två olika personer. Det är inget konstigt egentligen, och innebär inte att jag är schizofren. Delpersonligheter har vi alla; Martyren, barnet, den inre kritikern osv. Inget konstigt alls.

Jag har länge varit medveten om att två av dem – utöver den inre kritikern, som är jäkligt bra på att göra sin röst hörd – är särskilt starka i mig. Jag kallar dem Den trötta flickan och Befälhavaren, och jag har tillbringat rätt mycket tid på sistone med att lära känna dem och höra vad de vill och inte vill.

Namnen avslöjar ju ganska mycket av deras respektive personlighet, och båda är bra på att föra fram sina åsikter som mestadels är diametralt motsatta. I mitten står jag, lätt förvirrad, och undrar åt vilket håll jag ska gå.

Den trötta flickan vill inget hellre än att spendera tid med T. Ju mer tid desto bättre, helst flytta ihop med honom. Åh, så tryggt och bra. Mysigt och lugnt. Befälhavaren bara fnyser åt slikt nonsens. Det finns arbete att göra, sitt inte där och dagdröm. Slösa tid och energi på en karl? Aldrig i livet. “On your feet, warrior!” röt han ofta åt mig under R’s sjukdomstid. Då, när jag var så in i märgen trött och färdig att ge upp. “On your feet, warrior!”

Den trötta flickan är inte så säker på att hon orkar arbeta så mycket längre. Orkar kanske inte öppna någon garnaffär och sätta sig in i en helt ny bransch. Hon funderar på att gå i pension istället. Befälhavaren är som en galopphäst i startboxen. Han springer på stället och bara längtar efter att luckan äntligen ska öppnas så att vi kan sätta igång.

Håhåjaja. Jag har i alla fall lärt mig att låta dem båda komma till tals. Båda har bra argument och är värda att lyssna på, men i slutändan är det ändå jag som måste fatta besluten. En inte helt lätt uppgift.

Apropå garnbutiken så kan det vara en spännande lösning på gång. Kanske, kanske. “Vågar vi?” säger Trötta flickan. “Orkar vi? Vill vi verkligen det här?” Befälhavaren vässar sitt svärd. “Äntligen!” utbrister han. “Nu kör vi!”

Advertisement