Jamen…

Ibland undrar man ifall det är nån som retas, eller vad som pågår.

Jag är igång och jobbar igen nu, och det går riktigt bra. Blir lite stel, men det funkar. Idag hade jag en håltimme och passade på att göra några ärenden på stan. Jag passerade en av de tre garnaffärer som finns i Linköpings centrum. Just den här har anor sedan 1800-talet och jag hade sett en snygg topp i skyltfönstret som jag ville fråga om.

Jag småpratade med butiksinnehavaren, och nämnde att jag ska öppna garnaffär i Vadstena så småningom. “Du vill inte ta över den här då?” undrade hon. “Jag ska gå i pension snart efter tjugo år.”

Tanken svindlade. Att ta över en redan inarbetad butik med ett gott renommé och ett välfyllt lager. Att kunna gå bredvid och lära sig både branschen och allt annat. Att bara kunna ta över alla samarbets- och återförsäljaravtal och att ha henne att fråga om allt även efter övertagandet.

Att det var en mycket frestande tanke är ingen överdrift, men den ligger ju i fel stad! Pendla vill jag ju inte. Och att flytta tillbaka till Linköping? Jag lekte med tanken en liten stund, men kände direkt att Nej, inte flytta tillbaka. Aldrig i livet.

Men visst är det retsamt? Jäkla skit.