Nej!

Ni vet ju att de med lokalen började svaja, tyckte att jag nog borde leta efter nåt annat osv? Jag kände hur hela mitt inre sjönk ihop och att jag började tveka, vela. Nehej, jag kanske inte ska öppna nån butik. Det kanske är en dålig idé. Kanske jag ska fortsätta åka till Linköping några år till, osv.

I onsdags i bilen på väg till Linköping funderade jag på allt det där, och kände att nånting var på väg. Nånting som behövde falla på plats och som jag väntade på. Jaha, tänkte jag. Bara att vänta in, alltså.

Jag jobbade på, kunderna kom och gick och allt var som vanligt, men under hela eftermiddagen kände jag att jag blev argare och argare. Till sist var jag rosenrasande. Så förbannad på allt, på de med lokalen, på min egen velighet, på situationen, ja hela tillvaron.

Och i bilen hem på kvällen, på motorvägen i 120 km i timmen, kände jag NEJ! Nej, jag vägrar ge upp min dröm. Vägrar att jobba kvar i Linköping ens en dag längre än jag måste. Mitt beslut är fattat och jag tänker fan inte vika ner mig! Aldrig i livet! Efter allt jag gått igenom tänker jag absolut inte låta rädsla eller osäkerhet styra mig. Aldrig i helvete!

“Den 31 oktober slutar jag i Linköping och resten får ordna sig. Jag ska ha min garnbutik om jag så får stå på torget och sälja garner”, sa jag högt till mig själv där i bilen och det kändes så bra. Jag kände mig urstark, och med ens gick det upp för mig att det var det här jag väntat på. Det som skulle falla på plats var mitt eget, orubbliga beslut.

När jag kom hem skrev jag in “Slutar i Linköping!” med stora bokstäver i almanackan. Dagen efter åkte jag till en kompis som hade butiksinredning att sälja och under eftermiddagen fick jag sedan tag på en begagnad kassaapparat här i Vadstena.

Så, vägen går framåt. Och med ett bestämt datum kan jag nu börja leta efter nån som vill ta över lokalen i Linköping, hitta lämpliga leverantörer och börja beställa hem varor. Det där med lokal får ordna sig. En bloggläsare använde uttrycket “Det vill gärna bli bra”. Det tycker jag låter suveränt. Det vill gärna bli bra. Det kommer att bli bra.

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

13 Responses to Nej!

  1. Amie says:

    Du är både intuitiv och modig
    Klart det kommer att gå bra!

  2. Marika says:

    inspirerande<3

  3. Ingela says:

    Såklart det kommer gå bra! Som sagt, det gäller att bestämma sig. Stänga en dörr och öppna en ny. Önskar dig allt gott!
    Ingela

  4. enaningomyoga says:

    Åh va fint, det vill gärna bli bra. Klart det blir! Du är ju redan på väg 🙏🏻

  5. elina says:

    Du är makalös! Nu måste jag ta mig i kragen och boka in nästa långa vandring och skita i att flyget inte går, jag är inte vaccinerad och jag är definitivt överårig bland alla unga.
    Tack!

  6. Jag beundrar dig, du är häftig. Det kommer att falla på plats, helt övertygad.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s