Och så tog det stopp…

Kroppen är klok. Klokare än jag i alla fall. Den senaste tiden har jag kört på som om allt var som vanligt, som om jag inte alls varit – och till viss del fortfarande är – utmattad. Tänk så fort man glömmer.

Jag har inte gett mig själv tid till återhämtning, utan bokat in en massa saker på mina lediga dagar. Roliga saker förvisso, men hallå! Det var inte alls särskilt länge sen i princip all min lediga tid tillbringades på soffan eller i skogen med hunden. Det hade jag visst glömt.

Det har varit lite extra att tänka på och ta ställning till också, den senaste tiden. Privata saker, som måste stötas och blötas noga. Dessutom har jag fått min blodtrycksmedicin justerad eftersom det här nya livet med minskad stress och ökad motion har lett till att blodtrycket sjunkit och hamnat i nivå med knäna, ungefär. Vilket är bra förstås, men nytt för kroppen att förhålla sig till.

En annan sak som stressat på sistone är att de som hyr lokalen jag ska (skulle) ta över här i Vadstena, har börjat dra åt sig öronen. Kanske deras affär inte ska stängas när allt kommer omkring. Kanske det är bäst att jag ser mig om efter nåt annat… Och det har ju förstås satt igång tusen tankar hos mig. Lediga lokaler i Vadstena snyter man inte ur näsan, precis. Ska jag inte ha någon garnbutik? Ska jag fortsätta jobba i Linköping (Nej!!!)? Ska jag bara starta massage i Vadstena eller ha is i magen och tänka att det ordnar sig?

Allt det här sammantaget, plus många massagebehandlingar, köra bil fram o tillbaka i värmen (AC:n har pajat, kostar ca 6000 kr att laga) och lite annat smått o gott gjorde att igår sa det stopp. Rejält, med huvudvärk, nackont och en makalös trötthet. Det hade kunnat vara Covid, men jag känner så väl igen det. Så här har min kropp gjort genom åren när jag varit korkad nog att inte förstå att det var dags att dra i handbromsen.

Så den här helgen tillbringar jag i min grotta, alltså i soffan, sängen, på balkongen och ute på promenad tillsammans med Grace. Ingen annan äger tillträde. Hunden och jag chillar degen, precis som vi brukade göra. Tack kära kropp för att du fick hejd på mig.

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

7 Responses to Och så tog det stopp…

  1. Tänk, vad FORT det går att glömma. På gott och ont, förvisso. Men man blir ju lite trött på sig själv, att man aldrig lär sig. Hoppas du drog i bromsen i hyfsad tid. Och hoppas butiken kommer bli din. Jag tror det. Jag håller tummarna. Kram!

  2. elina says:

    Det hände mig en gång. Jag hade för många patienter och en mindre flitig arbetskamrat. Kroppen var ok men hjärnan blev tom. Jag packade och gick 800 kilometer och sedan mådde jag prima nästa fem år då jag sa upp mig och bytte jobb. Kan man inte ändra arbetsförhållandena byter man jobb och hoppas att nästa inte tar livet av en.
    Det fungerade. Hoppade sedan också av från doktorandstudier. Ett heltidsjobb och heltidsstudier gick illa ihop. Ångrar det inte.
    Lycka till, dra bromsen innan det behövs!

    • carinakinna says:

      Ja, jag har också hoppat av jobb och bytt bana några gånger under livets gång. Tycker man är skyldig sig själv att försöka ha det så bra det bara går. Kram!

  3. LoHe says:

    Det kommer säkert landa ner på något bra sätt med lokalen. Någon jag kände sa alltid “Det vill gärna bli bra” och det blir det för det mesta men måååånga tankar som hinner snurra på vägen.
    Bra att du lyssnar på kroppen och är rädd om dig själv!

    • carinakinna says:

      “Det vill gärna bli bra”, det tar jag till mig. Jag brukar tänka att det blir som det ska, eller det blir som det är tänkt, men din var bättre.😊 Tack!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s