Äventyr

Dagarna rullar på och de blir längre och ljusare vartefter. Det är härligt, och jag längtar efter att göra fint på den visserligen pyttelilla, men ändock, balkongen. Vissa dagar är sorgliga, men andra är desto lättare. Jag tänker att det är väl så det måste vara.

Jag funderar mycket på min framtid. Kommer jag att stanna kvar i Vadstena för evigt? Tveksamt. Hur söt och fin staden än är, och hur underbart det än är att ha så nära till Vättern, så undrar jag om inte småstadsmentaliteten kommer ta ut sin rätt så småningom. Det blir lite trångt och inskränkt, misstänker jag. Och så har jag ju en stark längtan till landet och skogen. Leva nära naturen, sitta vid en brasa, sätta sig på förstubron med kaffekoppen… Vi får se. Det får ge sig så småningom. Just nu är ändå Vadstena perfekt för mig. Lugnt och helande.

Men äventyr, ja. Jag har bokat en helgkurs i Enköping i april. Jag har ju en passion för ull och garn och just nu längtar jag efter kreativt skapande, att få använda händerna mer än huvudet. Kursen handlar om ullhantering: kardning, kamning, färgning och spinning. Det är helpension, begränsat antal deltagare och Corona-säkrat. Bäst av allt; jag frågade om man fick ta med sig hunden och fick till svar: “Självklart får man ta med sig hund!” Hoppas bara att det blir av.

Och i morse var Grace och jag ute på äventyr. För första gången åkte vi buss och pendel till jobbet istället för bil, och det var första gången någonsin för henne. Buss var jätteläskigt. Hon kröp ihop, körde ner huvudet mellan väggen och mitt ben och darrade som ett litet asplöv. Men så fort vi klev av ruskade hon på sig och viftade på svansen nedan hon nyfiket betraktade Skänninge. Jag älskar verkligen hur totalt i nuet hon är hela tiden. Tåget gick mycket bättre. Det var mycket tystare och krängde inte så mycket. Dessutom luktade kontrollanten hund och gullade med henne en lång stund. Så nu har vi klarat av det. Nästa gång går det säkert bättre på bussen också.

Små och stora äventyr, livet går vidare i kringelikrokar. Sorgen över att vara ensam blandas med frihetskänsla. Det är spännande att leva och det är skitjobbigt att leva. Det totala mörkret byts mot tacksamhet och sen tillbaka till mörker igen. Upp och ner, fram och tillbaka. Livet.

Advertisement

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

4 Responses to Äventyr

  1. enaningomyoga says:

    Härlig kurs! Något som jag själv gjort och njutit av, även om jag inte håller på med ull nu. Håller tummarna att den blir av.

    Heja Grace, skönt att utöka allt som går.

    Livet ja. Upp och ner. Mörkt och ljust. Kram 🥰

  2. Marika says:

    Åh vad härligt med ullkurs. Älskar att hålla på med händerna själv just nu. ❤️

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s