Lärdomar

När det var som allra mörkast och jäkligast i helgen hade jag ändå sinnesnärvaro nog att tänka: Jag undrar vad gott som kommer att komma ur det här?

För det tycker jag livet har lärt, att det är i de mörka perioderna som man får insikter och utvecklas. Och faktiskt har det de senaste dagarna trillat ner ett flertal poletter. Jag har förstått vad det är jag behöver jobba med och bli bättre på. Att bli tydligare med att uttrycka både känslor och behov, att våga vara svag och be om hjälp, att ta mina känslor på allvar, att inte känna att jag måste bespara andra “min skit” för de har säkert nog med sig själva, osv.

Jag tänker att när allting runtomkring har förändrats, måste också jag förändras. Det enda som är sig likt är jobbet. Där är jag densamma, och jag har insett hur mycket jag behöver mitt jobb som den enda fasta punkten just nu. I tjugo år, genom livets olika faser och kriser, har jobbet varit det beständiga. En trygg punkt, en plats och en roll där jag känner mig trygg och hemma.

Så nu har mörkret bytts mot ljus igen. Jag har förstått vad jag måste jobba med hos mig själv och det känns spännande och inspirerande. Så tack för “djävulshelgen” som fick mig att förstå så mycket. Vad är det man brukar säga? Det är i mörkret som stjärnorna syns, eller nåt liknande.

Advertisement