Lite problem…

…har jag med mitt bloggande, märker jag, och vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Sluta blogga? Göra ett uppehåll?

Alla förändras vi ju vartefter och jag har tappat lusten att vara alltför “genomskinlig”, alltför öppen med det som är jag och mitt liv. Och inte händer det så mycket spännande saker nuförtiden som går att göra halvkomiska kåserier om. Det som finns att skriva om är mina tankar, vilket ju egentligen var meningen, men de känns alltför privata. Så, hmmm… what to do?

Man kommer in i olika perioder i livet. Förr kände jag mycket mer att jag ville delge, berätta, upplysa. Sånt som jag hade klurat ut ville jag tala om för andra. Ville hjälpa andra att förstå saker, hitta rätt. Nuförtiden har jag blivit mer tyst och privat. Kanske är det så med livet; ju längre man kommer i sin utveckling desto tystare blir man. Ju mer man tycker sig förstå desto mindre inser man att man förstår.

Samtidigt tycker jag jättemycket om kommunikationen som blir, utbytet med andra, kommentarerna jag får. Jag har lärt känna flera stycken i bloggvärlden som jag numera räknar som mina vänner, och de vill jag inte tappa kontakten med.

Så jag vet inte riktigt. Jag får fundera vidare helt enkelt…

Under tiden bakar sambon och jag bröd! Det händer inte alltför ofta, ska jag säga. Jättespännande att se om det blir ätbart. Det doftar lovande…

1722590_1200_675

 

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

10 Responses to Lite problem…

  1. Pernilla/I will not keep calm says:

    Jag är nog fortfarande i det där första stadiet, jag. Det ger mig så mycket att ventilera och få kommentarer, om allt mellan högt och lågt.

    Men låsa bloggen då? Jag är ingen större fan av låsta bloggar, men det är ju iaf ett alternativ om man vill kunna skriva lite öppnare.

    • carinakinna says:

      Ja, men du vågar vara så otroligt öppen, och får mycket bra feedback just tack vare det, tror jag. Jag vågar/vill inte vara så öppen, utan hamnar i nåt sorts mellanläge där jag inte trivs riktigt. Det blir varken hackat eller malet, så att säga. Låst blogg känns inget kul, då missar man ju hela poängen tycker jag. Tack för dina ord!
      Carina

  2. Comsi Comsa says:

    Åhhhh bröd! Mums!

    Ett stycke som du skrivet kunde jag skrivit själv. Jag tänker att vi förändras, vi växer förhoppningsvis och vi behöver vi få uttrycka oss och verka på ett annat sätt än tidigare.
    Detta har hänt med mig också. Bloggen jag hade innan stängde jag ner men den finns kvar men bara för mig. Hoppas du blir kvar iallafall….. 🙂

    Kramen ♥

  3. enaningomyoga says:

    Jag känner igen tankegångarna från mig själv. Men idag bryr jag mig faktiskt inte om någon tycker det är för öppet. Det är mina ord och tankar och jag vet idag att det alltid finns någon där ute som delar mina upplevelser. Det räcker för mig. Jag skriver just för att jag vill dela, inte för att jag vill upplysa eller “utbilda” någon. Jag tror att summan blir större än delarna i det läget. Men är man inte bekväm med det så tror jag inte att man ska göra det. Alla hittar sin stil och sin väg tänker jag. Du som följer vimmelmamman (var tvungen att gå in hos henne, när du länkade till henne) ser ju att hon delar det mesta i sitt liv och det är väl då hon får gensvar tänker jag. Men återigen, allt beror ju på varför man har sin blogg och vad man vill förmedla. Jag finns ju här, det vet du! Kramar

  4. carinakinna says:

    Tack för dina ord. Ja, vi får se vart det tar vägen med bloggen. Jag tänker att det är en process jag är inne i och att det kommer att visa sig så småningom hur det ska vara för att jag ska trivas i min blogg.
    Carina

  5. Äsch, blogglusten kommer och går…
    Jag tycker att i bloggvärlden ska det vara befriat från måsten.

  6. Sen jag gick ut med fotografier på internet slutet av 2002 använder jag en pseudonym och det stortrivs jag med! 🙂 De som känner mig vet vem jag är, den som vill ha kontakt kan mejla. Jag anser inte att jag hör till de “anonymas” skara bara för att jag skyddar mig själv och min familj med en enkel pseudonym. Jag har aldrig varit jätteöppen, t.ex. tycker jag inte om att dela problem och elände och min blogg har varit (jag har inte bloggat på 2 1/2 år nu) lite mer som en artikel-samling än som en “dagboks-blogg”. Den sista tiden blev det lite mycket framför datorn då jag bytte från städ till dator-jobb = efter åtta arbetstimmar framför skärmen hade jag mindre lust att sätta mig ner igen framför datorn. Jag behöver dessutom ordentligt med tid då allting sedan 2008 också översattes till engelska så tog det emot att sätta sig ner – det blev ett litet för stort “projekt”. Men visst suger det i skrivtarmen då och då!

    • carinakinna says:

      Hej och tack för dina ord! Ja, det verkar som att det går lite i perioder för alla oss bloggare. Just nu har jag valt att lägga ner bloggen, och även om det suger i tarmen då och då för mig också, så känns det ändå skönt att inte skriva. Vem vet, kanske jag sätter igång igen nån gång i framtiden.
      Carina

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s