Här sitter jag och gråter…

… för att David Bowie är död. Vissa artister letar sig verkligen in i ens själ, skapar sig ett eget litet bo där och i sin enfald tror man att de kommer att finnas till för evigt. Det kom ett SMS från äldste sonen i Norge i morse; “Det är så märkligt, jag trodde att han skulle leva för evigt.”

Precis så, men ingenting varar för alltid. Inte ens Bowie, men hans musik. Herregud, hans musik! Vilken skatt. Jag sitter här och lyssnar på låt efter låt, decennium efter decennium, alla har de haft sin plats i mitt liv. Först på den krokiga väg som ledde till vuxenlivet, och sedan – år efter år – fanns de där. Både gamla och nya, påminnande mig om det som varit och manande mig framåt med sin kraft, nyfikenhet och nytänkande. Han inspirerade oss till att inte fastna i gamla spår utan alltid, alltid tänka nytt.

Han slutade aldrig överraska och inte ens på sin dödsbädd. Jag ser riktigt framför mig att han – när han känner att de sista krafterna börjar sina – viskar till sina medarbetare: “Tryck på knappen nu. Lägg ut den nya plattan nu!” För att sedan lämna oss alla fånstirrande, chockade. Va? Död? Nu? Han hade ju just släppt en ny platta?! Och uppifrån sin himmel skrattar han gott åt oss medan han slänger upp gitarren över axeln och börjar gå vägen framåt, gnolandes på Cha-cha-cha-cha-changes….

Fy, vad det är sorgligt. R.I.P. David Bowie, och tack för allt.

DAVID BOWIE AT THE CANNES FILM FESTIVAL - 1983

Mandatory Credit: Photo by Richard Young/REX (100574d) David Bowie DAVID BOWIE AT THE CANNES FILM FESTIVAL – 1983

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

8 Responses to Här sitter jag och gråter…

  1. Comsi Comsa says:

    Han gjorde sin avskedsvideos som fick det till att gå några rysningar genom kroppen. Vilket avslut…. 👴

    Kramen!

  2. marika says:

    Carina, jag har också gråtit för Bowie idag. Tänkte precis som du: att han skulle finnas för evigt! Kramar

    • carinakinna says:

      Det är ju de där som funnits med i ens liv och utveckling, men jag har aldrig gråtit förr för någon artist. Inte för John Lennon, inte för Michael Jackson heller men Bowie… ja, det var nåt speciellt.
      Kram!

  3. Annette says:

    Fint uttryckt Carina, han lämnar ett stort tomrum efter sig, men samtidigt en ovärderlig musikskatt….

  4. Marie says:

    Känner precis likadant. Ens ungdomsidol får inte gå ur tiden. Riktigt riktigt ledsen över hans död. Men hans musik lever vidare och hans uppmaning att man får vara den man är.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s