Just nu… (ve och klagan)

Känns som att jag måste koncentrerar mig hårdare än någonsin på vad som är viktigt och vackert för mig.
Det som gör mig glad måste överväga nu när surheterna flyger omkring mig igen…
Så skriver Marika i sin blogg, och precis så känner jag också just nu. Äldste sonen har åkt tillbaka till Norge, och det känns som vanligt vemodigt eftersom jag vet att det tar många månader tills vi ses igen. Och aldrig hinner man prata om allt det där som man hade tänkt, och inte hinner man göra det man ville heller. Det blev ingen familjepromenad i skogen, ingen öl på Bishop’s tillsammans… Dagarna flög iväg och nu är han långt borta igen.
Julen är över och nu väntar bara tre mörka, jäkliga månader. Måste, måste fokusera på det viktiga, det vackra, det värdefulla. Jag gillar verkligen inte vintern. Den här snön känns fullkomligt meningslös, 3-4 dagar för sent för att ge julstämning. Jag hatar att frysa och visst, det finns vackra vinterdagar med sol men ärligt talat; hur många är de egentligen?
Jag tror tjusningen med vintern försvann efter nästan tjugo år på landet, där den bara innebar prövningar och utmaningar. Tunga hästtäcken som skulle av och på, vatten som frös, hästar som stapplade och halkade omkring i knaggliga, isiga hagar, stelfrusna fingrar, skrapa bilar, skotta snö, bära ved…
Jag föredrar grönska och varmt solsken och jag längtar tillbaka till Gran Canaria, till värmen, allt det vackra och det enkla livet. Men för att inte gå under i mörkret måste jag, precis som Marika, koncentrera mig på det viktiga och vackra: Familjen, att vi har varandra, våra jobb, mitt skriveri, vårt hem, vänner och att vi – peppar, peppar – är friska.
Så jag biter ihop och kämpar på, framåt en dag i taget, försöker ta tillvara det som är bra, som skänker ljus, som tröstar.
Åh, suck.
gran canaria
Och precis när jag har “bitterbloggat”, gnällt om hur synd det är om mig som måste härda ut i vintermörker och kyla så snubblar jag på den här artikeln och då skäms jag…
Läs, bara läs…
Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

4 Responses to Just nu… (ve och klagan)

  1. enaningomyoga says:

    Jag tänker att man måste få ventilera det man tycker är jobbigt. Men inte fastna i det. Det är som både du och Marika säger, fokusera på det vackra. Ser filmklippet du länkat till och det går nästan inte att ta till sig, det är bortom. Och hur kan vi ens ömka oss som lever här där vi är trygga och varma. Jag ställer mig själv frågan och inser att vi måste släppa det småaktiga och det vi tycker är problem. Tänker jag. Kram!

    • carinakinna says:

      Ja, jag håller med men samtidigt lever vi ju i vår verklighet och – som du säger – behöver få ventilera våra problem, även om de i jämförelse är små och futtiga. Det är ändå våra liv och våra problem…
      Tack för dina ord! kram

  2. Marika says:

    Å Carina, jag klarar inte att se den där artikeln ens. Fast jag är med dig hela vägen. Så svårt det är. Skickar dig massor med vackra tankar. Kramar

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s