Stressad, synsk och en smula vilse i pannkakan

Jag har väl alltid varit lite sådär halvsynsk, telepatisk, eller vad man ska kalla det, framför allt när det gäller familjemedlemmar, men nu har det helt plötsligt och av något outgrundlig anledning blivit mycket mer av den varan.

I går kom jag att tänka på en kund som gick regelbundet hos mig i flera år men som inte har varit på 3-4 år. Ett par timmar senare plingade hans bokning in i min mobil. I morse låg jag och tänkte på att det säkert var ett översättningsuppdrag på väg in, men ett litet ett. På eftermiddagen ringde en kund och ville ha en liten, snabb översättning gjord. Nu för en stund sen tänkte jag på en annan kund och en kvart senare plingade hennes bokning in. Är det bara sammanträffanden eller … ?

Rätt stressad är jag också. Det hänger i från det stora skrivuppdraget. Bra är när jag får stå och massera i lugn och ro och i min egen energi. Bra är också när jag och min lilla flock chillar här hemma. Värre är det när jag måste vara bland en massa folk, storhandla (ryser bara jag tänker på det) eller blir uppstressad. Som i dag när den lilla översättningen kom. Det var jättebråttom, vi hade bara ett par timmar på oss att göra den och jag kände direkt hur jag fick ont i magen. Det behövs inte mycket.

Härom natten låg jag och funderade på varför jag har så svårt för att göra ingenting. Varför jag måste planera in åtminstone några “nyttiga” saker att göra för att en dag inte ska kännas bortkastad och meningslös. Varför det är så svårt för mig att bara slappa?

“Viktig”, var det nån som sa i mitt huvud.
“Va? Vadå viktig?” undrade jag.
“Du vill vara viktig. Du vill känna att du har ett syfte, att ditt liv har en högre mening. Det tror du att du får om du är duktig. Duktig är detsamma som viktig i din värld. Om du inte är duktig har du ingen mening.”

Hmmm, det där tålde ju att tänka på. Jag kanske delvis förstår hur och varför det hänger ihop. När jag växte upp var “synd om” och “duktig” två starka ledord. Mamma var sjuklig så hon hade monopol på “synd om”. Återstod alltså “duktig”, och jag växte upp till en sån där duktig flicka som det finns så många av. Fast det där förstod jag för många år sen och tycker att jag har gjort upp med, men tydligen hänger några rester med fortfarande.

Och så det där med “viktig”. Man vill ju gärna vara viktig, det vill vi väl alla. Jag har länge brottats med en tanke att på nåt sätt vara speciell, annorlunda. Som att mitt liv hade ett särskilt syfte. Jag har inte fått vara vanlig och alltid lagt ribban superhögt för mig själv. För några år sen började jag lägga ner det tänket. Jag behövde inte vara jättespeciell längre, fick vara Svensson, behövde inte kämpa så hårt. Det var ovant och lite svårt om än gudomligt skönt att sänka kraven på mig själv, men tydligen hänger några rester av det också med fortfarande.

Det finns ytterligare en faktor; “Kämpa”. Att livet måste kämpas fram. Det får inte vara lätt. För att vara meningsfullt måste man kämpa, och det innebär att om jag blir för stilla eller om det blir för lugnt omkring mig så blir jag ofta rastlös och deppig och livet känns meningslöst.

Jag ber om frid och att få ha det lugnt och skönt, och när det väl blir det så blir jag nedstämd och/eller rastlös. Håhåjaja, så man håller på. Men det är bara att kämpa (haha) vidare med att komma till rätta med bagaget man släpar runt på.

Nu kom yngste sonen in och frågade vad jag skrev.
“Ett blogginlägg som heter Stressad, synsk och en smula vilse i pannkakan”, svarade jag.
“Aha”, sa den insiktsfulla unge mannen. “Dina memoarer, alltså.”

stressad-480

 

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

8 Responses to Stressad, synsk och en smula vilse i pannkakan

  1. marika says:

    Ungar säger ju sanningarna…ha ha ha. Mina golvar mig hela tiden. Trodde att de skulle sluta med det men det blir bara värre och värre ju större de blir. Kramar

  2. Ulrika says:

    Härligt när intuitionen fungerar så där bra.. och resten känner jag igen alltför väl. Varför måste vi vara så himla duktiga hela tiden?

  3. enaningomyoga says:

    Kan inte säga något mer än att jag känner igen mig. Förståss! Kramen!

  4. Fru Fransson says:

    De där ungarna man har, de känner sin sin mamma och sätter fingret mitt i prick…

    Tänkvärt det du skriver om när du får massera, att du får vara i din egen energi, känner igen mig. Om jag gör min Yinyoga när tjejerna är hemma, så sprider sig lugnet även till dom.
    Kram!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s