Ljus i mörkret…

Så länge har jag längtat efter att hinna blogga igen, velat skriva småroliga inlägg om dråpliga vardagshändelser eller allvarligare, djupare inlägg om existentiella funderingar, om hur man finner sin väg, sitt ljus.

Allt det där känns ju bara som ett hån nu, med tanke på vad som hände i Paris igår kväll och vad som händer överallt hela tiden. Som en skymf mot alla människor som på olika sätt drabbas av orättvisor, terrorism, extremfundamentalister, rasister, korrupta ledare, skithögar allihop. Tiggare i kalla gathörn, flyktingar med sina barn på armen i jakt på en fredad plats, vanliga människor som lever sina liv ena sekunden och i nästa är skjutna eller sprängda i småsmulor.

Världen känns så mörk och kall, allting verkar barka åt hel-ete och det känns så tungt och hopplöst. Ropen skallar; bränn dom, skjut dom, stäng gränserna, upp med taggtråden! Jag har alltid haft en inneboende tro på människans godhet, att det ljusa trots allt ska segra och att allt som händer har ett syfte, men det börjar kännas omöjligt att hänga fast vid den tron. Och min första instinkt blir som alltid vid såna här tillfällen att vända mänskligheten ryggen, att i min sorg och frustration flytta långt ut i skogen och gömma mig från verkligheten.

Men så ser jag reaktionerna på det som hände nu senast i Paris; att människor över hela världen sluter sig samman i kärlek och medkänsla, erbjuder hjälp och att man i många av världens alla städer tänder ljus och bilder av den franska flaggan med ett hjärta i. Så här ser det t.ex. ut på vattentornet i Linköping – min stad. Om jag gömmer mig så har ju ondskan vunnit i sin strävan att sprida förtvivlan, hopplöshet, splittring och rädsla.

b1xqausgtpcwjfqkjihtOch åter drar jag paralleller till sagan om när solen och nordanvinden skulle tävla om vem som snabbast kunde få av en man hans rock. Nordanvinden blåste det allra hårdaste den kunde men mannen slöt bara rocken hårdare omkring sig. När solen däremot lät sina varma, ljusa strålar skina tog mannen snart av sig sin rock.

Ljuset segrar och kärleken övervinner allt. Så måste det vara, det känns som vårt enda hopp. Och det känns också som om mänskligheten står inför ett vägskäl just nu. Nu har vi vår chans att välja vilka vi vill vara.

12240838_10154323503917598_6375693992849543088_o

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

2 Responses to Ljus i mörkret…

  1. Johan Gunnbäck says:

    Ja, du har såå rätt. Jag vill tro att det är som du säger. Jag vill så det värker!
    Dock säger en annan röst till mig ” ont skall med ont fördrivas”.
    Jag är övertygad om att jag är yrkesskadad. Jag har tappat tron på mänskligheten.
    jag ser på min son som snart varit ute ett år i ingripandeverksamheten. Han har redan förändrats radikalt till en cynisk, ganska empatilös yngling på så pass kort tid. Jag blir bekymrad! Han har för länge sedan passerat den gräns för vad en vanlig civil medborgare behöver uppleva under ett helt liv ifråga om ondska, svek och kallt mörker hos mänskligheten.
    Jag har för mig att världssamfundet en gång förklarat krig mot terrorim.
    Personligen vill jag döda och slakta alla terrorister. En total utrensning av dessa fega kräk.
    Dock vet jag att detta föder nya terroristgrupperingar på sikt. Då är det bara att börja om med en ny utrensning desvärre.
    En viktig sak är att under tiden fånga upp unga människor exempelvis inom Islam och förmå dem att inte gå med i icke-muslimska grupper som Jihad och liknande. Dessutom måste tillgång till vapen, sprängmedel och pengar strypas till dessa grupperingar. Det är inte lätt. Det kräver en global samverkan som jag aldrig tror kan uppnås men ideliga försök måste pågå i den riktningen i en lång framtid.
    Jag upplever nu att det pågår likt en global folkvandring mot norr. Men jag kan oroas över att vi inte har en aning om vilka människor som kommer till Europa och även Sverige eftersom vi inte vet deras identitet. Det finns dessvärre alltid “smolk i bägaren”. Detta faktum utnyttjas ju självklart
    av terrorceller. Men visst! Det får vi leva med. För alternativet är att stänga alla gränser för medmänniskor i nöd. Och det vill väl ingen vettig människa medverka till!?
    Varm höstvinterkram!

  2. carinakinna says:

    Ja du Johan, det är hårda, svåra tider och inte lätt att veta vad som är rätt och fel. Men vi får försöka hålla fast i glädjen, hoppet och kärleken så gott det går.
    Kram tillbaks!
    Carina

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s