Jag lever, jag är här och kvar fastän allting gått i tvåhundra ett tag. I söndags kväll mejlade jag äntligen iväg de sista intervjuerna på det gigantiska transkriberingsuppdraget och sen gick luften ur både mig och yngste sonen. Vi har tillsammans skrivit mer än 700 sidor under de här veckorna.Vi har jobbat så hårt så länge och inte haft tid för så mycket mer än det. Nu vet jag att jag kommer att springa på stället ett tag innan allting lugnar ner sig, både inom och utom mig.
Men vi klarade deadline, vi har fått beröm av kunden för ett “imponerande arbete”, det har gått bra, men jösses så skönt det är att hinna gå ut och gå med sambon, att hinna läsa, sticka och skriva på romanen igen. Att livet blir lite mer som vanligt.
Så, jag ville bara tala om att jag finns kvar till den tappra skara som varje dag har tittat in här på bloggen. Skönt att ni också finns kvar! 🙂
idagtankerjagpa 
Härligt att du är tillbaka! Kramar
Åh, tack 🙂
Kram!
Förstod att du jobbade stenhårt! Skönt när man är klar. Med beröm 🙂
Ja, skönt var ordet, sa Bull!
Kram!