Vad skulle Fia säga?

Idag skulle jag jobba med behandlingar för första gången på ett tag. Jag hade fem kunder inbokade och gnällde och pustade. Åh, vad tråkigt det kändes. Och jobbigt. Jag hade verkligen ingen lust att jobba. Sur var jag, och gnällig. När jag gick ut för att ställa ut min skylt utanför huset dök en plötslig tanke upp i huvudet:

Vad skulle Fia säga?

Fia, vars blogg jag följde och som jag lärde känna så där som man lär känna varandra i bloggvärlden. Fia, som älskade att leva, spela golf, åka snowboard och hänga med vännerna. Fia, som älskade sitt arbete och som gjorde allt för att kunna fortsätta jobba in i det sista.  Fia, som var glad om hon orkade duscha två dagar i rad. Fia, som dog i cancer och som jag lovade att aldrig, aldrig gnälla över skitsaker.

Vad skulle Fia säga?

Fia, som skrev följande i ett blogginlägg : “Ingenting spelar någon roll i det stora om inte ägaren av tiden har definierat glädjen.” De orden gick rakt in i mig, och när jag skrev ett mejl och frågade om jag fick låna hennes formulering till min egen blogg, kom svaret direkt: “Du får den, kära Carina. Njut!”

Där gick jag med min friska, starka kropp omkring och surade för att jag skulle behöva jobba några timmar med det arbete som jag själv har valt och tycker mycket om. Jag, som kan välja när och om jag vill jobba och som har ett jobb som ger mig massor tillbaka. Jag, som kliver ur sängen lätt som en plätt varje morgon, som är fri att göra vad jag vill när jag känner för det.

Vad skulle Fia säga?

_MG_3502%5B1%5D

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

8 Responses to Vad skulle Fia säga?

  1. baraanna says:

    Ja man är verkligen hopplös som gnäller över skitsaker… Jag tittar så gott som dagligen in på Lottas blogg Fyra årstider, där dottern drabbats av leukemi. Vad de kämpar på! Och det är så nyttigt eller hur jag nu ska uttrycka det, att läsa om deras resa mot det friska.

    Svar. för att få öppna ett hundpensionat krävs en utbildning till hundpensionatsföreståndare, som jag läser på distans nu. Man måste även få tillstånd från kommunen och länsstyrelsen och när pensionatet är färdigbyggt kommer länsstyrelsen ut och inspekterar det så att det uppfyller alla krav som finns och så blir det förhoppningsvis godkänt. Så det är ganska invecklat att komma igång. Men det är bra tycker jag så att inte “vem som helst” kan starta upp.

    • carinakinna says:

      Ja man behöver få perspektiv på allting ibland.
      Och ja det är verkligen bra att det ställs krav på den som vill
      öppna hundpensionat. Det borgar ju för god kvalitet och seriösa utövare.

  2. Man behöver en tankeställare ibland. Man behöver få gnälla också – men i lagom mängd. Och vara mer tacksam över det som är bra i ens liv.

  3. Johan Gunnbäck says:

    Man måste få gnälla lite. Jag ser det som ett friskhetstecken. Det är en ganska klen tröst att “det alltid finns de som har det värre”. Jag läser om din sambos jävla elände, och elände är just vad det är! Som flera andra sagt så gäller det naturligtvis att få perspektiv på tillvaron. Men hjälper det verkligen undrar jag!? Jag är nu i skrivande stund tillbaka i sjuksängen för en ny vecka på rehab. Blir inte särskilt glad om jag kan ta mig upp i morgon ur sängen för att gå och äta frukost utan matlust. Det vimlar av rullstolsbundna medmänniskor omkring mig, människor som fått stroke, brutit ryggen och nackar mm. Visst, jag är lyckligt lottad som kan gå själv, men min inre ångest
    är vidrig. Alla piller de öser i mig så att jag kan träna adekvat, logoped, psykolog och hela mitt team har jag lust att snart fara åt helvete. Har bestämt mig för att denna vecka här får bli den sista. Har ju även andra “åkommor”
    som förkortar mitt liv ändå. Jag blir dock glad när jag ser att en rullstolsbunden ställer sig upp och kan gå för egen maskin, på egna ben med rollator! En seger för den människan som gör mig varm. Här möts vi patienter
    för att lära känna varandra, älska varandra, för att sedan skiljas. De “gamla” petienterna ersätts med nya och jag orkar inte längre lära känna de nyanlända. Det gör för ont att mötas o skiljas. Livet är en jävla berg och dalbana! Perpektiv eller inte, jag vet snart inte vad jag ska ha för perspektiv
    på något. Men att gnälla litet när man är helt frisk tycker jag, som sagt,
    är ett normalt friskhetstecken! “Ta vara på stunden och lev i nuet” likt “Mindfullnes”, jo, det är nog gott så. Lätt att säga men svårt att genomföra. Som individ vill man ofta ha mera styrka, må bättre, fortare en kvickt!
    Leva i nuet är inte kul alls. Livet ter sig för smärtsamt för det tycker en gammal sjöbuse som jag som hellre vill ligga ute i Svartlögafjärden och bada med sälarna. Frågan är om jag någonsin får den möjligheten igen.
    Kramar i mängd!

  4. enaningomyoga says:

    Skulle skriva något men tappade orden när jag läste Johans inlägg. Det är inte alltid lätt att leva. Kramar till dig ❤️️

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s