Re-agera…

I morse tog sambon och jag sovmorgon och väcktes av att ett barn gallskrek någonstans i närheten. Jaja, tänkte jag och stannade i den sköna sängen. Ungar skriker ibland. Men när skrikandet efter några kortare pauser fortfarande höll på efter flera minuter började det krypa i hela mig. Det lät verkligen som ett barn i fara. Jag gick upp och tittade ut genom fönstren utan att lyckas få syn på vem det var som skrek så pass.

“Jag måste kolla”, sa jag till sambon, klädde på mig och sprang tvärs över gården bara för att stöta på en ung pappa och hans lilla 1,5-åring i en trädgård. Allt verkade frid och fröjd.
“Ursäkta”, sa jag. “Var det ditt barn som skrek?”
Pappan såg generad ut. “Ja, förlåt om han störde dig, men han är i nån sorts skrikperiod och när han blev arg för att han inte fick vara bland blomkrukorna så skrek han.”
Barnet i fråga kom fram till mig och log brett, sa “da-da” och vinkade åt mig.
“Jag ville bara kolla så det inte var nåt fel”, sa jag. “Man skulle ju aldrig förlåta sig själv om det var något på tok.”

Vi sa hejdå, jag gick tillbaka in och kände mig så nöjd med att jag faktiskt gått ut och kollat. Vi minns väl alla Yara, Bobby och alla andra barnkrakar som blivit ihjälslagna därför att ingen i omgivningen vågade, orkade eller brydde sig om att agera, eller ens reagera. Och, som sagt, man skulle väl aldrig förlåta sig själv om ett barn dog därför att man själv låg alldeles för skönt i sängen för att bry sig om att gå upp och kolla vad som stod på.

När jag senare tittade på text-tv stod det att en 7-årig flicka mördats i en lägenhet utanför Stockholm …

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

6 Responses to Re-agera…

  1. Så rätt du gjorde. Tänk om de hade varit något annat. Tänk om de hade varit ett barn i fara. De är så viktigt att vi finns för andra. Även om de är någon vi inte känner.
    Många kramar till dig.

  2. enaningomyoga says:

    Åh Carina! Nej man måste reagera och vara en medmänniska. Är det inget som hänt så är ju ingen skada skedd. Så hemskt med flickan i Sthlm!

  3. baraanna says:

    Oh vad jag beundrar såna som dig! Tror faktiskt jag hade gjort likadant själv, man skulle ju aldrig förlåta sig själv OM det hade varit något allvarligt, som du skriver.
    Kram!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s