Det här med drömmar och mål…

Jag tänker och tänker. Grubblar och funderar. Sambon och jag pratar och pratar. För det är något som skaver. Som inte riktigt vill släppa taget. Som ligger som en mörk skugga i bakgrunden, och som vi hela tiden kommer tillbaka till.

Det är inte en sak, utan flera. Det handlar bland annat om hela det här samhället, hela den här delen av världen. Om det sätt vi har valt att leva på, vi människor, som känns så himla tokigt och fel på så många sätt. Samtidigt som det naturligtvis är jättebra. Välfärd och bekvämlighet. Trygghet, tillväxt… den där heliga ramsan som politiker och media ständigt stoppar ner i halsen på oss.

Men om man känner att man inte riktigt passar in? Om bekvämligheten får det att klia på kroppen? Om tanken på 20-30 år i samma trygghet skapar en känsla av panik, samtidigt som man skäms, för det finns miljoner människor som utan att blinka skulle ge både en arm och ett ben för att få ha det som vi? Men ändå…

Johan Sievers i lokaltidningen Corren skrev häromdagen:
Hur gick det till? När reducerades våra liv till mobilsurf, bettskenegnissel, orimliga jobbkrav och kvävande föreställningar om en meningsfull fritid?Ni som jobbar på gränsen till er förmåga på hårt slimmade arbetsplatser med en ständigt gnagande känsla av att inte räcka till. … Ni föräldrar som fastnat i en malström av jobb, aktiviteter, skjutsande och föräldraengagemang. Ni som känner att föräldraskapet blivit ett projekt, familjelivet en hårt effektiviserad organisation… Våra hjärnor är konstruerade för ett liv som samlare, jägare och jordbrukare…

Anna i underbara bloggen baraanna skriver:
Det räcker inte längre att ha ett bra jobb och få en bra lön, om man inte känner sig levande inuti. Det gick kanske förr men det går inte längre. Om man inte lyssnar på den inre rösten, själens viskningar eller det som gör hjärtat glad, så riskerar man att tappa mycket energi och kanske bli sjuk. Vänta inte på att någon där ute ska ge dig det du önskar utan sök upp det själv. Då respekterar du dig själv och den du är.

Och kloka Malin skrev:
Jag tror att många lever helt fel – hela västvärlden har ju byggt upp sitt samhälle på värderingar som går helt mot människans sanna väsen. Vi ifrågasätter alldeles för lite. Det finns så många privata intressen som vill hålla igång vår konsumtion så vi matas hela tiden med hur självklart och normalt det är att gå i lämmeltåget.

Sambon och jag funderar alltså på hur vi kan förändra vårt liv (igen) så att det blir mer så som vi vill ha det. Några gånger tidigare i livet har jag gjort 90-graderssvängningar och ändrat min riktning totalt. Varje gång har det blivit så bra. Jag har lyssnat till mitt inre, mitt hjärta och gjort det som var nödvändigt. Bara gjort. Agerat.

Malin skriver också så här:
Man måste kunna leva sitt liv i olika episoder och inte vara rädd för att förändring betyder att man valde fel tidigare. Förändring är utveckling, och man lär sig nya saker om sig själv hela tiden. Inte konstigt att man måste omförhandla sina livsvillkor och livsval då och då. Och det är ofta en jobbig process. Såpass jobbig så att många värjer sig och väljer att stanna i det som trots allt fungerar och som går av sig självt.

Och de raderna gick rakt in i mig; det här att även om man förändrar så betyder inte det att de tidigare valen var fel. Det betyder bara att man har utvecklats och är redo att gå ett steg vidare.

Sambon och jag pratade idag när vi var ute och gick. Vi pratade om det här att ha ett mål, ett syfte, en anledning att gå upp på morgonen. Vi jobbar ju förstås, men det kan inte få vara vårt enda syfte. Kanske har vi extra svårt att inrätta oss i den här lugna lunken eftersom vi under så många år levde under ganska extrema förhållanden när vi bodde på landet och renoverade, hade egna företag, småbarn, hästar och gamla sjuka föräldrar – allt på en gång. Nu sitter vi här i vår bekväma lägenhet och har hamnat i något sorts vakuum, med en känsla av tomhet. Även om vi har det så bra, så bra, så är det  – som sagt – något som skaver. Som jag hela tiden kommer tillbaka till. Som det är svårt att sätta fingret på, men som vi förr eller senare nog måste göra något åt.

Vi har en idé, en längtan, en tanke. Jag har nämnt det förut. Men det innebär en omfattande förändring. Vågar vi? Orkar vi? Jag tror att vi måste, för vad händer om det plötsligt är för sent och vi inte ens provade? Hur ska vi kunna förlåta oss själva då?

1728094_1200_675

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

11 Responses to Det här med drömmar och mål…

  1. Baraanna says:

    Visst vågar ni!!! Om ni inte skulle orka, so what? Då har ni i alla fall testat och vet….och kan gå vidare till något annat eller ….gå tillbaka till det gamla. Det finns så många val. Jag är nu så nyfiken så jag nästan spricker på vad det är ni har en längtan efter att göra. Kan du inte viska?

    • carinakinna says:

      Visk, visk, visk…. 😉

      • baraanna says:

        Åh, det där tycker jag låter jättebra! Gillar stället ni valt. En gång i tiden var även vi inne på att ta det steget men vi var för fega då helt enkelt. Följer er med spänning och så bra att vi kan fortsätta ha kontakt vart hän ni nu tar vägen…
        Kram!

  2. Johan Gunnbäck says:

    Fasen, skrev ett långt inlägg men det bara försvann! Mycket bra skrivet av dig! Ni vågar, och därför kommer ni att orka! Kram! (Nyfiken)!!

  3. enaningomyoga says:

    Så klokt du skriver och jag gillade också det här att valen vi gjorde tidigare var ju tidigare och utifrån de vi var och inte de vi är nu.
    Jag säger hoppa! Det kan bli hur bra som helst! Och annars har ni testat. Blir så nyfiken!

  4. Camilla says:

    Shoot!
    Ingen kul känsla att ångra det man INTE gjort… /Camilla

  5. Annette says:

    jag säger bara “GÖR’T”….vad det nu är. Spännade låter det i alla fall…..

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s