Ja, se den där sambon…

Ni minns kanske att det är en utmaning att åka och storhandla tillsammans med sambon? Om inte kan minnet få en uppfriskning här. Idag tog han emellertid shoppingupplevelsen till nya, oanade höjder.

Vi skulle till Jula för att inhandla ett tält till yngste sonen som ska till Bråvallafestivalen. I rulltrappan upp till butiken stod sambon och lekte med nyckelringen till bilnycklarna. Fråga mig inte hur han bar sig åt, men helt plötsligt satt ringen fast runt den ena tummen. På denna ring satt en vass liten pigg som nu hade förvandlats till en hulling, djupt begravd i sambons stackars tumme. Det gick inte att få loss nyckelringen, minsta försök gjorde att han vred sig i plågor.

Ja, herregud. Vad göra? Jag kunde snabbt konstatera att vi åtminstone befann oss i rätt affär, eftersom Jula säljer mängder med redskap och verktyg. Jag plockade fram skruvmejsel, morakniv, tång och till sist – i ren desperation – en kofot, samtidigt som jag vred mig av skratt. Det var en sån otroligt komisk situation. Sambon blev stött. “It’s not funny!” protesterade han till ingen nytta. Jag hade kramp i magen och tårarna rann.

facom_verktyg

Inget av verktygen fungerade. Nyckelringen satt där den satt, och piggen också. Tummen började nu bli svullen, vilket inte gjorde saken bättre. Vid det här laget hade det börjat samlas en lite flock män (90% av kunderna på Jula är män) omkring oss, och det blev ett allmänt fnissande och höhö-ande. Sambon vidhöll med sitt: “It’s not funny”, men ingen tog någon notis om det.

Jag haffade tag i en kille som jobbar i affären. “Herregud, har du fastnat?!” utbrast han och försökte hålla sig för skratt. “Vänta, jag ska hämta något.” Och så kom även han dragandes med tänger och andra verktyg som inte hjälpte ett dugg. Även de allra skarpaste tängerna gick bet på den lilla nyckelringen som verkade vara gjord i titan eller liknande.

verktyg-klass3-3

Jag försökte verkligen vara stöttande mellan skrattanfallen, jag lovar. Till sist blev sambon så trött på cirkusen att han tog tag i en liten tång och lyckades knipsa loss ringen. Lätt besvikna skingrades skaran med åskådare och försvann in bland hyllorna igen, fortfarande fnissandes, och sambon och jag fortsatte leta efter tältet. Sambon med en svullen tumme med hål i och en nagel som sakta blev allt blåare. “Du vet väl att det här kommer att bli ett jätteroligt blogginlägg?”, påpekade jag muntert. Han muttrade något ohörbart.

Det är verkligen ett äventyr att handla tillsammans med den mannen.

tumme_27000275

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

8 Responses to Ja, se den där sambon…

  1. vimzet says:

    Men stackars sambon (skrattar högt men det behöver ju inte han veta)
    Skönt att det löste sig till slut! 🙂

    Kram

  2. hahahhahha, jag skulle också ha skrattat läppen av mig :)))

    Sånt som liksom inte händer.

  3. Marika says:

    Ha ha ha…nu har jag läst ICA inlägget också och kan bara säga att här är det tvärtom. Min man tokspringer och jag tappar bort mig i intressanta saker. Kul att vi är så olika. Härligt!

  4. Haha, stackars man! Men lite roligt också!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s