En liten lektion i tålamod….

Jag blev sugen på att sticka, och att sticka någonting som går någorlunda snabbt att få klart istället för ett sådant där mastodontprojekt (som aldrig blir klart) som jag alltid har en förmåga att ge mig på. Raskt letade jag upp ett fint mönster på nätet och skuttade iväg till garnaffären för att inhandla garnet. Jag såg framför mig hur jag tjugo minuter senare skulle sitta i soffan och sticka för glatta livet.

Tji fick jag. Garnet jag ville ha fanns inte hemma och skulle ta en vecka att beställa hem.
– En vecka! skrek jag förfärat. Jag vill ju sticka NU!!
Det hör till saken att hon som äger garnaffären och jag hade barn på samma Waldorf-skola och nu tittade hon allvarligt på mig och sa:
– Kommer du inte ihåg vad våra barn fick lära sig? Att man måste vänta på saker ibland. Att låta saker ta tid. De planterade sina trädgårdsland på våren och fick vänta ända till hösten med att skörda. Och när vi sydde waldorfdockor klagade föräldrarna på att det tog sån tid. Allt fick ta sin tid, man fick lära sig att vänta och att det är bra att längta efter saker.

Jag kände mig lite skamsen och fick erkänna att hon hade rätt. Jag har hamnat i samma gapande “jag vill ha allting och jag vill ha det nu!”-skock som alla andra. Omedelbar tillfredsställelse, inte vänta på någonting, snabba fixar, nu-nu-nu!

Och faktiskt var det jättedålig tajming att börja på en ny stickning precis då, eftersom jag inte var klar med översättningen jag höll på med, och jag har känt mig jättestressad på sistone och behövde verkligen lugna mig lite. I och med att jag blev tvungen att vänta en vecka på garnet skulle jag också hinna läsa igenom (det ganska komplicerade) mönstret i lugn och ro och friska upp mitt minne när det gällde raglanteknik.

Lugn och fin lufsade jag hemåt, tacksam över den milda knuff jag fått från universum (hörru, härta ner dig lite nu) och nu går jag här och längtar tålmodigt efter mitt garn.

1104-1  Snart, så…    125950-waldorfdocka-margitaEn waldorfdocka

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

6 Responses to En liten lektion i tålamod….

  1. Elisabeth says:

    Tålamod,tålamod…. Ibland kan det vara nog så svårt! Tycker toppen ser fin ut,men kräver nog en del tålamod den med! Ser ut att vara många maskor med tunnt garn. Blir fina meditations stunder!
    Kram Elisabeth,som också längtar efter ett bra stickprojekt

  2. carinakinna says:

    Hahaha, ja dessa ständiga prövningar i tålamodets ädla konst. Lycka till med att hitta ett projekt du med 🙂
    Carina

  3. Raggsockor. Det är vad jag kan sticka. Men det var ett tag sen nu. Det är roligt när man kan använda sina alster.

  4. Åh vad jag stickat mycket i mitt liv. Och nu är jag som du, blir sugen, vill ha direkt och sedan är jag klar! Fick ett garn med stickor när jag fyllde av en kär vän, jag skulle sticka en disktrasa 🙂 Jag började direkt. Och ja, sen ligger den där, hon känner mig väl.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s