Mors dag…

Idag tänker jag på alla mammor. Hur skulle världen se ut utan oss? Och jag tänker på min egen lilla mamma; Stockholmsbönan som mer eller mindre mot sin vilja blev lantis, och det med den äran. Som trots en jobbig uppväxt behöll integritet och styrka livet igenom och höll huvudet högt och ryggen rakt så länge hon bara orkade.

Och jag tänker på hennes mamma, som flyttade hemifrån som fjortonåring, tog tjänst som piga och gifte sig med en tjusig slarver som sedan utvecklades till fullskalig alkoholist. Mormor fick hålla ihop allting; familjen, ekonomin och själva överlevnaden, medan hon samtidigt fick försvara sig och barnen mot den våldsamme maken.

Jag tänker också på min sambos mamma som blev ensam med nio barn och små ekonomiska omständigheter i efterkrigstidens England. Även där var maken våldsam och omöjlig att fortsätta leva tillsammans med. Kallvatten, toa på gården, plocka kol utmed järnvägen för att hålla huset varmt, gnida och skrapa för att få ihop till mat åt barnen.

Min farmor föddes som bonddotter men flyttade till Stockholm och startade tillsammans med sin man butiker inom Vilt & Delikatesser. Min farfar dog när pappa var sju år, och farmor blev ensam med sönerna och de två butikerna. Gav hon upp? Satte sig ner och grät? Ja, det gjorde hon kanske först, men sen kavlade hon upp ärmarna och kämpade på, uppfostrade sina söner med den äran och jobbade på för att kunna behålla sina butiksanställda.

Alla vi mammor. Alla vi kvinnor. All kraft. All kamp för barnens bästa. Aldrig ge upp. Aldrig lägga ner. Alltid fortsätta kämpa. Det har jag fått med mig av mammorna i min släkt och det är jag innerligt tacksam för. Så grattis idag alla mammor världen över.

sommrig_blombukett

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

4 Responses to Mors dag…

  1. Mm, vi är nog ett särskilt släkte, vi mammor…

  2. Pia Widlund says:

    Jag har inga barn så jag får väl köpa en blomma till mig själv!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s