Vrida tillbaka klockan…

Ibland önskar jag att man kunde vrida tillbaka tiden. Inte för att göra annorlunda, utan för att få göra igen. Jag läser bloggar om människor som på olika sätt förverkligar sina drömmar, och jag blir lite avundsjuk. Speciellt på de här som flyttar ut på landet och renoverar, skaffar höns, bygger stall. Dröm efter dröm – check, check…

För vi har ju gjort allt det där. Vi kom till den fallfärdiga gården som mycket entusiastiska 30-plussare, kavlade upp ärmarna och satte igång. Alla tyckte vi var galna. ”Nog ska ni väl riva det där gamla rucklet”, antog folk. Men nej, vi hade vår vision klar. Vi såg slutresultatet framför oss och inget annat spelade någon roll. Inget kunde hindra oss.

Och inte var det lätt. Det var makalöst tufft. Tungt, hårt arbete, mycket oro och många sena kvällar och nätter. Samtidigt hade vi småbarn och våra vanliga jobb, plus en massa annat som livet förde med sig som var mindre roligt; konflikter med min grundfamilj, pengabekymmer, sjukdomar och skador. Men vi bara tog oss igenom allting, febrigt arbetade vi på. Vi var ett team, vi var nybyggare och inget kunde stoppa oss. Vi jobbade, åt, sov och andades den där gamla gården i många, många år och sakta men säkert kom allting på plats. Elledningar och trekammarbrunn, kök, badrum, pannrum och stall. Aldrig glömmer vi hur det kändes att för första gången trycka på strömbrytaren och se kökslampan tändas, eller att vrida på vattenkranen i köket och halleluja! – det kom varmvatten, eller att för första gången släppa in Caritsa och hennes avkomma i vårt alldeles egna stall som innan varit en fallfärdig ladugård.

Sådant glömmer man aldrig, och när jag nu läser om andra som har motsvarande upplevelser så blir jag, som sagt, lite avundsjuk. Jag skulle inte vilja göra det nu, det skulle vi aldrig orka och inte vilja heller. Men ändå, att få vrida tillbaka klockan sisådär tjugofem år och få göra det igen. Få leva med den där totala passionen och tillfredsställelsen. Att ha sitt mål så tydligt definierat, livsuppgiften glasklar, att tillsammans få dela upplevelsen av gemensamma framgångar och segrar. Att vara delaktig och att ha en personlig relation till allting omkring sig. Det längtar jag efter ibland.

SkorstensmurarenMåleri-måleraDSCN3059DSCN3746

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

3 Responses to Vrida tillbaka klockan…

  1. Camilla says:

    Apropå att veta vad man vill, göra något. Egentligen borde man ju protestera mot ACE, den här flygövningen som just börjat i Norrland. Denna flygövning innebär ju ett närmande mot NATO. Det tycker inte jag är bra. Det gör bara Sverige mer benäget att hamna i krig, än om vi skulle vara utanför NATO, är min uppfattning.
    Jag tycker att det är fult av flera av Sveriges politiker, att gå bakom folket, och försöka lura oss så. Det är krigshetsaren Carl Bildt mfl, som börjat den här retoriken, med sk. ryssskräck och allt vad det är. Patetiskt!

    Dessa politiker och journalister, som håller på med den här “krigshetsen”, -borde skämmas!

  2. baraanna says:

    Vi är ju mitt upp i det där nu och det är himla roligt! Jag njuter verkligen. Nu var det inte så förfallet här, det hade vi inte orkat utan det är bara småsaker vi har fått ta i tu med. Nu kunde vi ju bygga det här stora uterummet och göra det vinterbonat eftersom min svärmor vann pengar för ett tag sedan och var så snäll att hon delade med sig. Hade vi inte fått de pengarna hade det blivit en helt vanlig enkel altan bara.

    Visst är de söta våra små ponnys? Vi tycker så mycket om dem! Molly, den bruna, är inkörd så vi ska köpa vagn och ge oss ut på lite rundor. Lilla Sol är bara 4 år och har ingen utbildning alls så vi får väl se om vi kan lära henne ett och annat. Himla personliga och nyfikna är de.

    Ha en bra dag!

    • carinakinna says:

      Ja, det var bland annat din blogg jag tänkte på när jag skrev inlägget. Det är jätteroligt att följa er, men också lite vemodigt. Fast på ett bra sätt.
      Tack detsamma!
      Carina

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s