Passion, glädje eller acceptans…

Åh vad jag tänker mycket nu. I frånvaron av arbete och plikter så vaknar inte bara inspirationen till liv utan också tankarna. Och det är inte vilka tankar som helst, utan de där stora, viktiga. Tankar om livet, om meningen, om framtiden.

År 2013 gjorde ju sambon och jag en megaförändring i livet som ni vet. En förändring som krävde mycket mod och som utföll väl. Men. Jag tänker på passion, glädje eller acceptans. Att det man gör i livet allra helst ska innefattas av passion, om inte det så glädje och allra minst acceptans. Annars ska man göra något annat.

Och då tänker jag på mitt jobb. Massagen, som jag i och för sig trivs med. Det är ett positivt arbete där jag känner att jag gör nytta, får möta många trevliga människor och styra över min egen tid. Men jag har gjort det i femton år nu. Femton år, det är en lång tid och jag börjar känna mig lite mätt. En gång i tiden brann jag för det, för friskvård, för hälsa och att inspirera andra till förändring. Det är fortfarande helt okej att massera men passionen försvann för länge sedan. Glädje kan jag fortfarande känna och alltid acceptans. Men ändå. Jag är 55 år nu, tio år kvar till pensionen. Vill jag massera i tio år till? Orkar jag? Håller jag? Om inte, vad ska jag göra istället? Hmmm…….

Vi trivs superbra i vår lägenhet, men ibland känns det lite för bekvämt. Vi saknar utmaningar och stimulans. Och Linköping börjar kännas som en inskränkt liten håla med Stockholmskomplex. Andefattigt och torftigt. Fint på sitt sätt, men ganska begränsat och trist.

Sambon och jag har börjat prata så smått om att förändra livet igen, och den här gången på ett sätt som kommer att kräva ännu mera mod än förra gången. Det kan inte ske i en handvändning för det kommer att krävas planering och förberedelser. Vågar vi? Blir det bra? Kommer vi att ångra oss?

Men ändå. Är man inte skyldig sig själv att förvalta livet på det allra bästa sättet? Ska rädsla och behov av trygghet få stå i vägen för den eventuella möjligheten att åter känna passion för det man gör? Hur många år har vi kvar att leva? Hur länge till kommer vi att få vara friska och starka? Hur mycket kommer vi att ångra oss om vi bara låter åren och livet rulla på i bekväm acceptans?

Med huvudet fullt av tankar går jag en promenad runt Stångån. För första gången ser jag en hackspett där nere, och när jag kommer hem slår jag i Solögas bok för att se vad hackspetten säger. Det står: “Ha mod att gå vidare. Bryt med ditt gamla liv. Min gåva till dig är att få livskvalitet.”

Tydligare än så kan det väl inte sägas….?

vitryggig_hackspett_hane

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

4 Responses to Passion, glädje eller acceptans…

  1. Marie says:

    Det är ju som bekant det man INTE gör som man ångrar, jag har gjort val i mitt liv som kanske i efterhand inte varit det enklaste/klokaste valet men jag är övertygad om att man ska VÅGA, det ångrar man inte!! Men det är nog en viss typ av människor som klarar av att göra vissa aktiva val och det är alltid lättast att bara flyta med och inget göra, men hur roligt är det?

    • carinakinna says:

      Så sant, så sant. Jag har några gånger i livet ändrat riktning totalt. Folk har sagt; att du vågar. Men det har varje gång blivit så himla bra.
      Tack för dina ord.

  2. baraanna says:

    Så spännande med funderingar. Vad söker ni efter nu? Det klart ni ska ändra på er situation om ni vill! Vi har goda vänner som är kring de 60 (har inte varit tillsammans så länge) som köpte skalet till ett hus alldeles nyligen. Nu renoverar de och inreder för glatta livet! De bodde i en dyr lägenhet tidigare och fick sig väl en tankeställare när vi köpte vår lilla gård. Det är så häftigt att de vågar!
    Kram

    • carinakinna says:

      Vi vet inte riktigt, tankarna går åt ett par olika håll och så länge ingenting känns 100% klart så väntar vi in det som komma skall.
      jag tycker alltid det är stimulerande att höra om människor som vågar förändra sina liv. Ni till exempel 😉
      Kram tebaks

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s