Suicide mission…

Tänk att man aldrig lär sig. En och annan uppmärksam läsare kanske minns inlägget om min aversion mot att handla för ett tag sen? Och vad bestämde jag mig för att göra denna vackra, soliga söndag tre dagar före jul, då? Jo, jag tog sambon under armen och åkte ut till Ikano-huset. För er som inte bor i Linköping kan jag berätta att det är ett sånt där femtio-affärer-under-samma-tak-och-hysterin-står-som-spön-i-backen-sisåhär-strax-före-jul- ställe.

När vi äntligen kom hem igen var vi osams så det fräste om oss. Vi snäste och skällde och jag tar inte i om jag säger att smockan hängde i luften. Sen sa jag:
“Du vet väl om att det egentligen inte är varandra vi är arga på?
“Ja, jag vet”, svarade sambon.
Och så lade vi oss på sängen en stund hopkrupna tillsammans. Vi andades i takt och under mitt öra kunde jag höra hans underbara, varma hjärta slå. Sakta lugnade allting ner sig och mitt blodtryck återvände till normala nivåer. Ja kära nån, vad vi människor utsätter oss för.

Och apropå det, i går kväll var vi på båten Esperanza. Jag hade bokat plats för att fira sambons födelsedag lite i efterhand. Det var bistrotallrik och musikunderhållning och säkert jättetrevligt för andra, men vi som är som vi är tyckte det var för trångt och alldeles för hög ljudnivå. Man fick skrika in i varandras öron för att höra nåt, och då var det inte musiken som var högljudd utan alla andra människor. Vad är det med folk? Måste man skrika bara för att man dricker alkohol? Måste man skratta så högt så att trumhinnorna på bordsgrannarna krullar sig? Vi åt snabbt och gick hem igen, lite besvikna men så underbart lättade över att få komma hem till den tysta lägenheten med lite lätt tinnitus-sus i öronen.

Tre dagar kvar till jul. På tisdag kommer sönerna hem och jag ska vara långledig. Inget Ikano-hus, inga hysteriska människor, ingen uppstressad Carina. Lugn och fin. Jag längtar.

SmyraPS-1141
Tusen gånger hellre granskogssus, än julrush på ett Ikano-hus

 

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

2 Responses to Suicide mission…

  1. enaningomyoga says:

    Det första som blir påverkat när man dricker alkohol är faktiskt hörseln, så ja, folk “måste” skrika för att höras och bli hörda! Jag åker inte till något köpcentrum, utsätter mig faktiskt inte för det, men de flesta i vår stad (Örebro) gör det så igår var vi på stan och det var fint och lugnt för att de flesta var någon annanstans :)! Krampårej!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s