Fröken Dysterkvist…

Ja, ibland förvandlas jag till Fröken Dysterkvist. Jag som ändå tränat så mycket på att tänka “rätt”, som alltid försöker se saker ur ett vidare perspektiv, att tänka att det goda segrar i längden osv. Ibland hotar mörkret att ta över även i min värld och oftast hänger det ihop med att jag inte fått tid över för att lulla omkring i min egen lilla bubbla, att tänka mina tankar, filosofera, andas och gärna klappa på ett träd eller två.

Den här hösten har känts kämpig bitvis; den ständiga frånvaron av solsken, mycket arbete av diverse slag, det politiska kaoset, att se alla stackars tiggare sitta och frysa på stan, eländet i Syrien och Irak, Sudan och Nigeria, en del oro för saker jag inte skriver om här och – som sagt – inte tillräckligt mycket tid för lullande och trädklappande. Dessutom kom ju skövlingen av vår utemiljö som lök på laxen, grädde på moset och en inte alls uppskattad prick över i:et.

Då blir det för mycket negativitet och jag har svårt att se godheten i mänskligheten. Svårt att se någon framtid för den här planeten. Svårt att hitta ljuset. Och då kommer som ett sånt där trist kedjebrev på posten dålig sömn, överkänslig mage och huvudvärk. Och jag tappar farten, glädjen och inspirationen. Vill inte vara med längre, längtar efter att bosätta mig på en öde ö eller låååååångt ute i skogen fjärran från den övriga världen. Men jag vet ju att det kommer att lätta igen. Det får vara så här ett tag. Suck…

 

Advertisement