Caritsa…

I natt drömde jag om Caritsa, något som bara har hänt ett par gånger sedan hon gick vidare för drygt ett år sedan. (Var det så länge sedan ?!) Jag drömde att hon och jag var ute och gick runt gården där jag växte upp och där jag också hade henne de första åren. Hon var lös och bekantade sig med andra hästar på hästars karakteristiska sätt; krökta nackar, pip och skrik, fäktande framben. Jag lånade en grimma på granngården, gick fram till henne och sa; ‘Kom nu gumman, nu är det dags att gå hem.’ Jag smekte hennes ansikte, tog på grimman och så gick vi hemåt.

När jag vaknade längtade jag efter henne så att det gjorde ont. Känslan av mina fingrar i hennes päls, hur mina händer kunde varenda linje i hennes kropp, alla hennes uttryck och gester, hennes olika humör, hennes humor och envishet, tydlighet, tjurighet när hon verkligen, verkligen inte ville göra som matte sa. Hennes doft, de lurviga öronen, de mörka ögonen, det ivriga bankandet på boxdörren när det var matdags. Den ulliga varma vinterpälsen – så skön att borra ner fingrarna i, och den sidenblanka, guldglänsande sommarpälsen. Att alltid, alltid småprata med henne (gud, så mycket jag pratade med henne), ridturer, promenader, klia under magen i sommarhagen, stå och hänga på hennes bakdel och tillsammans njuta av ljumna sommarkvällar.

Idag längtar jag efter min gamla häst. Det var bara det.

dscn4073DSCN2444MIn vackra hästTrött hästCaritsaCaritsaCaritsaGlad hästÖronkli 2Begrundan_MG_31630_MG_31913DSCN4475 Den allra sista bilden från den allra sista dagen

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

6 Responses to Caritsa…

  1. Marie i Skåne says:

    Vilka fina bilder, speciellt när hon har nosen på din axel. Riktig mys. Kan vara skönt att få sakna och minnas. Kram

  2. enaningomyoga says:

    Så fint du skriver om din vän ❤

  3. Bara anna says:

    Åh!!! Så vacker hon var. Hur gammal blev hon?
    Alltså, hästar är så speciella djur, jag älskar att umgås med dem…
    Kram!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s