Nu är det visst dags…

…att uppdatera bloggen igen. Tiden svischar fram, oktober har blivit november som förr var ett hatobjekt för mig. Nu orkar jag inte hata november längre utan tycker att det är ganska skönt med mörker, dåligt väder och lugn.

Yngste sonen kom hem från Norge för ett halloween-party och blev kvar hos oss ända tills i morse. Precis som förra gången skjutsade vi honom till tåget som skulle gå vid 8 (på morgonen!!), sen åkte vi hem igen, åt frukost i sängen och somnade om en stund. Vi är förfärligt lata och det är inte alls synd om oss.

Det var så mysigt att ha honom hemma, och det blev förfärligt tomt när han åkte. Samtidigt vore det naturligtvis inte rätt att han var här jämt. Han är tjugo år och ska leva sitt eget, vuxna liv, men desto härligare är det att pyssla om honom när han är på besök.

För närvarande jobbar jag med en översättning på drygt hundra sidor ganska avancerad teknisk text. I vanliga fall skulle jag vara ganska uppstressad över detta, men jag vet inte. Det här lugnet jag lever i nuförtiden för med sig tillit och en förvissning om att allt som kommer i min väg är av godo. Så även en mastodontöversättning, och jag väljer att se på den som en utmaning. Det kommer att bli jobbigt, det är jag säker på, men jag känner mig lugn och faktiskt ganska förväntansfull. (fråga mig igen om tre veckor, då kanske jag sliter mitt hår och storgråter…)

Och ibland är det som att man trollar lite grann. Trollar med tiden, trollar med människor. Uppdragsgivaren hade satt en deadline till den 28 november. Sen ringde han och sa att han hade hittat ca tjugo sidor till som skulle vara med.
“Jag är inte säker på att jag hinner klart till den 28:e”, sa jag lite stillsamt. Och väntade. Det var tyst i luren några sekunder, sedan sa han:
“Nej men ta den tid du behöver. Det får bli klart när det blir klart, helt enkelt. Du ska inte behöva ha ont i magen över det här.”

Tack, tänkte jag. Så nu sitter jag här vid datorn och försöker trolla lika bra med orden. Ute skymmer det redan, sambon är och fikar med en kompis och yngste sonen är nog framme i Oslo.  I morgon är det skrivarcirkel (hurra!). November är ta mig sjutton helt ok.