I’m back ;)

Nej vet ni, nu kan jag sjutton inte hålla mig längre. Det riktigt kliar i skrivarfingrarna. Och vet ni vad som gör mig riktigt, riktigt glad och ödmjuk? Det är att det under det här mer än två månader långa uppehållet inte har varit en enda dag utan att några har varit inne och läst på bloggen. Inte en enda dag har det varit noll besökare… Det är stort, och det glädjer ett gammalt hjärta må ni tro :).

Jaha, var ska jag börja? Det här kommer förmodligen att bli ett sånt där låååååångt inlägg som egentligen borde delats upp på en tre, fyra stycken, så bulla upp med te/whisky/vin och lägg upp fötterna/sätt er till rätta/lägg er i sängen.

Hur var sommaren? undrar folk. Hur gick det att bo i stan? Tja, det gick fantastiskt bra. Vi klippte inte gräs, jag behövde inte oroa mig inte för att det var för torrt för hästarnas bete och var inte tvungen att börja stödfodra med hö mitt i sommaren. Vi har tillbringat ett stort antal timmar på balkongen och är ganska så bruna, faktiskt. Så här mycket har jag inte solat sen jag var tonåring. Och jag vet att det inte är så jättenyttigt (malignt melanom och allt det där), men tänk att nu struntade jag i det och bara NJÖT av värmen. Älskade den. Frossade i den.

Vi har suttit på caféer och uteserveringar och varit turister i vårt eget län. Har tuffat runt i alla mysiga småorter, badat båd här och där, strosat o fikat. Haft det innerligt skönt. Men. Jag ska som vanligt vara ärlig och erkänna att med jämna mellanrum har jag fått spader. Tänkt att så här bekvämt kan man inte ha det. Så här lugnt får det inte vara. Rastlösheten har krupit utefter ryggraden. Planer har smidits. Vi har varit och tittat på hus runt Omberg med tanken att starta Bed & Breakfast, butik och fik. Bara för att sedan överge planerna och inse att fy sjutton så himla skönt och bra vi har det där vi är precis nu.

Nu är det höst igen. Mörkret och därmed lugnet lägger sig och det är ganska skönt. På måndag börjar meditationscirkeln och det ser jag fram emot. Skrivarcirkeln tuffar på och en i gruppen har faktiskt fått sitt manus publicerat! Enormt inspirerande för oss andra att få se att drömmen kan faktiskt bli sann. Det kan bli en färdig bok och nästa helg är det releaseparty!

Sönerna är kvar i Norge. Äldste sonen har numera en söt, norsk sambo som  heter Ingri, så frågan är om han nånsin kommer tillbaka till de här breddgraderna. Båda grabbarna har varit hemma och hälsat på i sommar.

Det har varit skönt att ta en paus från bloggandet. Alla mina funderingar kring bloggeriet kvarstår, men jag får leva med dem. Och nu ska vi äta middag: Ungsbakad lax med grönsaker och stekt potatis.

And the beat goes on…..

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

6 Responses to I’m back ;)

  1. vimzet says:

    Välkommen tillbaka!! 🙂

  2. enaningomyoga says:

    Kul att se dig här igen och det verkar inte direkt ha gått någon nöd på dig 😉

  3. Marie i Skåne says:

    Välkommen tillbaka!! Låter som en underbar sommar.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s