Tankar…

Ja ni, nu var det längesen jag skrev. Det är inte så att jag inte har tänkt nåt – tvärtom. Men mest tankar jag inte direkt vill skylta med i bloggen. Och jag har tänkt mycket på bloggen också, dess syfte, framtid, mening…

Det är roligt att skriva, visst. Och det är jätteroligt att det finns människor där ute som väljer att läsa just mina ord, men sanningen är att de tillrättalagda orden gör mig ofri i tanken. Tillrättalagda måste de ju vara, eftersom ni som läser är allt ifrån barnen, en del kunder, vänner och bekanta, till för mig helt okända människor. Så då får man välja och välja bort, redigera och censurera. Och visst, det är kul att skriva lättsamma och underhållande anekdoter om mitt liv men det var inte riktigt det som var syftet, egentligen. Och dessutom känner jag att jag blir lite lat i relationen med mina “riktiga” vänner. Tycker det är lite jobbigt att de inte läser bloggen så jag “slipper att repetera allting”. Och det jag berättar för dem tenderar att bli samma tillrättalagda, lättsamma version av mitt liv, om jag inte ser upp. Jag märker att jag blir lite ytlig även i nära realationer. Förstår ni vad jag menar? Och även inför mig själv, för mina tankar redigerar ofta automatiskt om sig till blogginlägg utan alltför stora bråddjup eller knivskarpa hörn.

Åh, vad jag krånglar till allting. Så himla typiskt mig! “Människa”, säger jag till mig själv, “kan du inte bara blogga som alla andra och inte lägga så himla mycket vikt vid det!?” Nja, det måste ha en mening, tycker jag. Och kännas ärligt. Fast för ärlig kan jag inte vara för då blir jag alldeles för självutlämnande. Denna balans!

För ett tag sen avslöjades det att Facebook gjort psykiska experiment på nästan 700.000 av oss i mars 2012. Utan att vi visste om det. Men när jag superupprörd skrev om det på min FB-sida var det bara en (1) av mina FB-vänner som kommenterade. Nåt om att “ja det är ju lite läskigt och storebrorsaktigt”. Det har varit skrämmande tyst om den här nyheten i svenska media. Och då tänker jag att vad f-n håller vi på med egentligen? Vad gör vi? Tittar på skojiga filmer om katter, bilder på goda luncher och utsätts för hemliga experiment. Allt vi skriver, alla bilder vi lägger upp sparas. Även bloggarna. Vad är det vi håller på med? Så konstigt det är, alltihop. Och inte många orkar reagera, inte jag heller jämt. Jag tycker också att det är roligt att fnissa åt katter och se vad FB-vännerna har för sig. Och läsa mina favoritbloggar, dessa främlingar som jag tycker mig känna fast jag förstår att även deras inlägg är redigerade och förmodligen glättade versioner av vilka de egentligen är. Men ändå…

Å andra sidan; häromdagen satt jag och bläddrade igenom bloggen. Hundratals inlägg, hundratusentals ord. Jag som vill skriva en roman – jag har redan skrivit en, egentligen. Och jag är stolt och glad över min blogg. Också. Samtidigt som den börjar kännas som ett filter mellan mig och upplevelserna. Mellan mig och mina nära vänner. Mellan mig och mina tankar. Ja, herregud. Sånt tänker jag på idag. Ni då?

 

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

8 Responses to Tankar…

  1. Bara anna says:

    Jag förstår ditt grubbleri. Skrev för några dagar sedan ett inlägg på min blogg om varför jag bloggar. Har kommit fram till att bloggen tillför något till mitt liv, jag tycker det är roligt! Och så tänker jag på att det blir roligt för barnen att kunna läsa ur den sedan när det blivit större. Men visst är det en lite märklig tid vi lever i nu med allt som finns att välja på i den mediala världen…
    Kram!

  2. enaningomyoga says:

    Jag ser på bloggen som en kanal. Ännu en. Jag tycker inte själv att jag är glättig. Har heller aldrig upplevt dig som det. Däremot lite humor ibland och lite allvar ibland. Som livet. Jag försöker vara så ärlig jag kan i min blogg och tar upp ämnen som rasism, kommersialieringen av yoga osv. De gångerna så blir alltid kommentarerna färre. Men däremot har ett nytt fenomen uppträtt för mig, jag får mail istället. Senaste veckorna har jag i snitt fått ett mail om dagen där människor startar en dialog om de “svårare” sakerna jag bloggat om. Det är fantastiskt tycker jag. FB är en annan sorts kanal och där behöver man tänka till flre än en gång över vad man lägger upp. Var påen föreläsning med bland annat en google-representant. Det var så bra! Han sa bland annat att FB är som att stå i stort shoppingenter, allt man säger där ska alla kunna höra, alla bilder man delar ska kunna ses där. Det ger lite perspektiv. Sedan gör människor obetänksamma saker ibland. SOm alltid. Jag gillar de här kanalerna men man behöver lära sig dem och fråga sig själv vad man ska med allt till. Har man inget bra svar kanske man ska hoppa över det.
    Mina barn, vänner och yogaelever läser bloggen och det kan förvåna mig ibland när någon kommenterar något jag skrivit men de har aldrig visat sig på bloggen, men jag ser det mer som att människor inte är vana. de flesta som kommenterar har egna bloggar. Man vet hur kul det är med kommentarer tror jag 🙂 Oj, det här blev långt!

    • carinakinna says:

      Tack för din kommentar, och ja det är kul att få dem 😉
      Jag blir också lite chockad ibland när någon säger att de läser min blogg och jag har ingen aning om det. Det blir en påminnelse om att det man skriver faktiskt är offentligt, och att man har ett ansvar för det man skriver och lämnar ut om sig själv…

  3. Marie says:

    Jag förstår ditt sätt att resonera men tycker det är synd att du slutar blogga, men det bestämmer du ju själv såklart. Jag tittar in hos dig ibland och blir förvånad ofta för jag känner igen mig så himla mycket i dina funderingar, har t o m citerat dig på min egen blogg. Min egen blogg är lite som en vardaglig dagbok, ibland blir det lite allvarligare men oftast en beskrivning av mina tankar. Har en liten skara följare, ibland kommenterar någon och då blir jag glad. Såklart lämnar man inte ut sina innersta tankar, men det känns bra att få skriva om saker ibland som är lite tunga, det känns bättre efteråt. Jag reflekterar och funderar ganska mycket och om jag sätter pränt på orden kan det ibland bli lite klarare för mig och jag ser det på ett annat sätt. Hoppas du kommer tillbaka igen!
    Kram

  4. Emma says:

    Klockrent inlägg, det kunde vara skrivet av mig! Det är jättesvårt att göra den där avvägningen. 4 år är en lång tid, saknar du det eller inte? Kram

    • carinakinna says:

      Faktiskt inte Emma. Det är skönt att slippa “samla på sig” blogginlägg i livet. Skönt att slippa pressen att shit, nu var det länge sen jag skrev. Nu måste jag få ur mig nåt. Kanske jag tar upp den framöver, men det känns inte så.
      Carina

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s