Det där med vädret…

Sambon och jag sitter på balkongen och läser tidningen och dricker kaffe. Solen gassar, fåglarna kvittrar och allting är så där hunky-dory som det mesta är nuförtiden. Plötsligt lyfter jag på huvudet och nosar lite i vinden.
– Det blir åska idag, säger jag tvärsäkert.
– Jaså, tror du? Sambon låter lite tvivlande.
– Ja, det blir åska, helt klart.
Tjugo minuter senare får vi raskt packa ihop våra pinaler och förflytta oss inomhus eftersom det börjar spöregna och åskan mullrar runtomkring oss.

När man bor mitt ute i spenaten som vi gjorde i nästan tjugo år, så blir man en hejare på att läsa av vädret. Hur ser kvällshimlen ut? Vilken vind blåser? Hur ser molnen ut och från vilket håll kommer de? Jag kunde t o m gissa utetemperaturen nästan exakt bara genom att titta på hur snön såg ut.

Och man är så otroligt beroende av vädret när man bor så där, eller rättare sagt – av att veta vilket väder som ska råda framöver. Det drabbar en så hårt. Särskilt om man har hästar. Och särskilt om vägen från huset är en liten grusväg som ska plogas av grannen på vintern, och som börjar med en jätteuppförsbacke. Någon som följt den här bloggen i några år kan kanske dra sig till minnes ett inlägg som handlade om när nyss nämnda uppförsbacke var förvandlad till en iskana av sådan dignitet att inte ens traktorn vågade sig ner för att sanda, och vi kunde inte lämna gården på två dagar.

Ska det regna? Flyger svalorna högt eller lågt? Visar löven sin undersida? Dagsregn eller bara skurar? Ska det blåsa också och från vilket håll? Snöa? Snöstorm? Nordostlig vind? Allt detta för att planera hästarnas utevistelse. När de skulle ut och in, täcke av eller på, extra fodring ute eller inte. Osv, osv.

Snö? Vertikalt eller horisontellt snöfall? Kommer grannen hinna ploga så att ungarna kan ta sig till skolan eller inte? Hur många minusgrader? Vilken vind? Ska vi tända vedpannan innan vi åker eller räcker det om vi gör det när vi kommer hem? Har vi tillräckligt med ved i pannrummet? Ska vi sätta på elpatronen för säkerhets skull? Kommer bilarna att starta?

Höststorm? Kommer träden att hålla sig uppräta? Kommer det att bli elavbrott? Ska vi hälla upp vatten för säkerhets skull och ta fram gasolbrännaren? Minns ni stormen Gudrun? Då hade vi ingen el på tre och ett halvt dygn. Det var ganska så påfrestande kan jag tala om. Stormen Per? Då föll några jätteträd på tomten, missade huset som tur var men oj vilket jobb det var att röja upp allt. Å andra sidan hade vi ved så det räckte ett bra tag efter det.

Finns det varmvatten? Hur mycket? Hur varmt? Räcker det till både dusch och disk? Ungarnas ständiga hojtande: “Finns det något varmvatten? Jag vill duscha!” Äldste sonen flyttade till Lund för att plugga och meddelade med stor hänryckning i telefonen: “Mamma, det finns varmvatten JÄMT! Man kan duscha precis när som helst!”

Riktigt läskigt blev det en gång när sambon drabbades av plötslig yrsel av sådant slag att jag oroligt ringde sjukvårdsupplysningen där man tröstade mig med att det förmodligen var kristallerna i öronen (vilket det också visade sig vara), “men” – sa damen i telefonen – “om han får blixtrande huvudvärk måste ni genast ringa efter ambulans, för då kan det vara en stroke.” Det var vinter och snöstorm och vår grusväg bestod av meterhöga drivor. Det fanns inte en chans i världen att någon ambulans hade kunnat ta sig fram…

Så förstå mig nu när jag fullkomligt ger blanka hum-hum i vilket väder det ska bli. Är det dåligt så är vi inne. Är det fint går vi ut eller sitter på balkongen. Punkt. Och det finns varmvatten JÄMT.
-Nu börjar vädret! ropar sambon som sitter och tittar på nyheterna. Han ropar av gammal vana, för förr var väderprognoserna lika viktiga och värdefulla som allt smör i Småland. Minst. Det första jag brukade göra när jag gick upp på morgonen var att kolla vädret både på radio och text-tv. Nu gitter jag knappt svara honom ens. Ropar tillbaka lite slött:
– Jaha, okej. Men vet du, jag struntar fullkomligt i vad det ska bli för väder! I couldn’t care less.

Blixturladdning

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

4 Responses to Det där med vädret…

  1. Lisa says:

    Bara ler igenkännande!! Förutom att vädret betyder mycket nu för tiden trots avsaknaden av hästar, då gubben ska kunna ta sig till jobbet kl. 05 vissa mornar 🙂

  2. enaningomyoga says:

    Jag bor ju i spenaten, fast inte riktigt lika dramatiskt som ni gjort 🙂 Men det är ju fantastiskt den här förmågan att känna av vädret som ni tränat upp! Så måste det ha varit för alla människor förr tänker jag. Naturen och vi hör ihop.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s