Offentligen slut…

Ja, idag är dagen då mitt samarbete med Friskhuset offentligen är till ända. I morse hölls årsmötet då jag avgick som styrelseledamot och medlem. Fast jag kunde ju inte närvara förstås, eftersom jag ligger däckad i influensa. Men i alla fall. Nu är det slut.

För ungefär tolv år sen hyrde jag massagelokal på samma ställe som en zonterapeuten C. Hon och jag trivdes ihop och sen sprang vi på en akupunktören P. som vi också trivdes tillsammans med, och idén föddes att starta något tillsammans. Sen blev det så där konstigt, ni vet. Som när något liksom är “meningen” så bara händer det. “Ödet” säger en del, “flow” eller “synkronicitet” säger andra. Då det bara rullar på i en himla fart, och allting föll på plats för oss. Lokal, hjälp, samarbetspartners, mentor, namn, finansiering…ja, allt bara klickade på plats och Friskhuset var ett faktum.

Vi växte snabbt, fick byta lokaler ett par gånger för vi växte ur dem vartefter. Nya terapeuter kom till, hängivna och duktiga specialister var och en inom sitt gebit. Och alltid höll vi friskvårdstänket och professionaliteten främst. Vi var tidigt ute med friskvårdskollektiv, nu finns de i nästan varje gathörn, men då – i början på 2000-talet – var det ganska nytt.

Terapeuter har kommit och gått genom åren, men en kärngrupp har hela tiden varit densamma. Det har varit skratt och livliga diskussioner, roligt, jobbigt, spännande. Utmaningar och grå vardag. Massor med beslut att fatta. Problem och bekymmer. Goda samtal. Mysig samvaro. Bra samarbete. Och nu är det alltså över, för min del. De andra fortsätter, och nya kommer till. Jag har lämnat ifrån mig koden till hemsidan som jag har ansvarat för, och igår när jag gick in och kollade så var jag bortplockad. Borta.

Så, hur känns det då? Ja, det känns…lite konstigt. Lite vemodigt. Det känns skönt. Skönt att bara ha ansvar för mig själv och min egen verksamhet. Jag känner mig fri. Som att nu tar livet en annan väg. Vem vet vad som väntar härnäst? Vad eller vem som dyker upp? Vilka dörrar som kommer att öppnas? Jag har klivit av vid en station och de andra far vidare med tåget. Vi vinkar åt varandra. Hejdå!

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

2 Responses to Offentligen slut…

  1. enaningomyoga says:

    Det är det där med avsked. Lite vemodigt och samtidigt fritt och härligt. Så spännande att få se hur det kommer att bli för dig. Vart flowet tar dig 🙂 Krya på dig!

  2. carinakinna says:

    Tack Annika, lyssnade just på din intervju. Jättebra! Du låter så lugn och förståndig:)
    Carina

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s