Håhåjaja…

…sambon är sjuk, så med det får det här bli en lugn helg utan några större äventyr. Ja, ni vet ju det där med män och krämpor, så jag behöver väl inte säga så mycket mer… I ett desperat försök att inte bli smittad sover jag i yngste sonens rum, och det var inte i går som sambon och jag sov isär. Det kändes mäkta ovant, men jag sov gott och slapp hans snytpapper och hostattacker.

Min holländska syster som bor i Värmland skulle komma på besök nästa vecka, men hon ringde idag och lät ungefär som sambon, så vi bestämde oss för att skjuta på besöket. Istället kom det en kul inbjudan från gamla vänner i Eskilstuna att komma och hälsa på dem framöver.

Jag är inne i en läsperiod. Avverkar bok efter bok på löpande band; Boel Bermanns “Den nya människan”, Susanne Bolls “Det enda rätta”, Belinda Bauers “Mörk jord” och “Betraktaren”, och nu senast Stephen Kings nya “Doktor Sömn”. Jag är ett stort King-fan. Han är ingen finkultur, jag vet, men jag är så svag för och så imponerad av hans förmåga att med bara några rader måla upp både miljöer och personer så det känns som om man är där och möter personer man känt i många år. Skickligt.

Häromdagen åkte jag förbi vår lilla gård och tänkte två tankar: För det första – jag hoppas innerligen att våra köpare stortrivs och har det bra, för den där platsen är underbar och verkligen värd att älskas. För det andra – jag är så glad att Caritsa inte tillbringade de där sista bedrövliga nio månaderna där utan i ett annat stall, så att mina minnen av henne “hemma” är från den tiden då hon fortfarande var pigg och glad.

Nu ska jag skriva vidare på “romanen”. Tänkte häromdagen att så många av mina drömmar i livet har slagit in; att ha en egen häst, att bo med man och barn på landet, att bygga upp ett friskvårdscenter tillsammans med andra terapeuter, och jag funderade vidare på vilka drömmar jag har nu. En massa förhoppningar har jag förstås, men det är ju inte riktigt samma sak. Att få vara frisk, att sambon och jag ska få dela liv länge och ha det bra, att barnen ska vara lyckliga och må bra osv. Men drömmar? Vad drömmer jag om?  Jo, att få ge ut en bok. Att nån gång få stå där med den färdiga romanen i handen, att gå i bokaffären och se min bok på hyllorna, att få det där mejlet eller brevet från ett förlag som säger: “Ja, vi är intresserade av att publicera ditt manus…” Det drömmer jag om.

Vad drömmer du om?

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

10 Responses to Håhåjaja…

  1. askemm says:

    Här är alla mer eller mindre sjuka också, alla utom jag. Mannen värst :o)
    Jag har samma dröm som du! Någon gång kommer det att hända, eller hur!

  2. Bara anna says:

    Det där låter lite extra roligt att ha startat ett friskvårdscenter. Går det bra för er alla?
    Jag drömmer om att kunna livnära mig helt på min ljustillverkning, tanken är att jag ska göra en storsatsning till hösten, har många tankar kring det…
    Kram

    • carinakinna says:

      Ja, det har varit roligt och jobbigt, och det har gått jättebra. Vi var tre stycken som startade Friskhuset (www.friskhuset.org) 2002 och sen växte vi snabbt. Som mest var vi tio stycken. Nu har jag ju lämnat Friskhuset och startat eget, och det är också roligt.
      Ljustillverkning låter spännande, tror man tillräckligt mycket på sig själv och sina idéer så tror jag att man lyckas. Lycka till!
      kram

  3. J G says:

    Tråkigt med sambon! Jag förstår honom mycket väl. Grejen är väl kanske den att ni kvinnor inte riktigt kan förstå hur sjuka vi män blir när vi åker på en förkylning eller liknande,,,,,,,, he heh,,,,,(vi blir tre ggr så sjuka som en kvinna, enligt medicinska studier, (Tror jag mig ha läst någonstans i alla fall,,) Kram!

  4. enaningomyoga says:

    Åh det är klart att den där boken kommer så småningom! Skriv klart och ta emot säger jag! Och just nu drömmer jag om att faktiskt låta översätta min bok till engelska, Tror jag ska maila dig om det

  5. carinakinna says:

    Vad skönt att du säger så, Annika! Jag hoppas och siktar på det, så får vi se.
    Har du ett förlag så kanske de är beredda att översätta den? Annars får du hjärtans gärna maila mig, förstås:)

  6. eva says:

    jag drömmer ju om precis samma, men just nu drömmer jag mest om att sätta fart och komma till skott. för något förlag kommer knappast att ringa om jag inte ens skriver…det är ju så… 🙂
    vi kanske kan peppa varandra på nåt sätt? Och askemm som kommenterat här ovan är ju enormt diciplinerad och “på gång” precis som du verkar vara. jag önskar att jag kunde hitta mitt jädraranamma….

    • carinakinna says:

      Ja, askemm är ett föredöme med sina 5000 ord om dagen (!). För mig fungerar skrivarcirkeln som en kniv på strupen. Man bara MÅSTE ha text färdig. Kanske du kan hitta nånting liknande. Men man måste ju ha tid också… Du med små barn och nytt jobb har nog rätt fullt upp ändå kan jag föreställa mig.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s