Idag är jag glad…

…för jag har varit på vårdcentralen. Det låter kanske konstigt, men så här är det:

Hösten och vintern 2012, ja förresten var det nog under sommaren 2012 också, så började jag känna att jag inte mådde bra. Något var fel. Jag tycker mig ha god kontakt med min kropp, och använder den som ett mätinstrument, ett verktyg som känner av alla variationer. Nu var det något som inte stämde. Men ni vet hur det är; dagarna går, man rusar på i vardagen, lever sitt liv med alla tusen måsten och bekymmer. Då och då stannade jag upp och sa till min egen spegelbild: “Jag mår inte bra.”

Jag anade vad det var som var fel. Mamma led av högt blodtryck, och nog kände jag ett förhöjt tryck i huvudet, hade som lock för öronen och en trötthet som inte var som den vanliga. Kommer någon ihåg att jag och en kollega var i Södertälje och såg den där häftiga kroppsutställningen? Där fanns möjlighet att kolla sitt blodtryck, och det gjorde jag. Det var på tok för högt. Läskigt högt. Så där strokerisk-högt…

När jag kom hem ringde jag vårdcentralen och beställde tid, och jag skulle få komma tre veckor senare. På kvällarna i sängen kunde jag känna hur kroppen gick på högtryck, som ett ånglock med på tok för mycket ånga. Jag kände aortans puls genom hela kroppen. En dag fick jag höra att en bekant fått en oväntad stroke och då ringde jag vårdcentralen och sa: “Jag måste få komma NU.”

Resultatet blev medicinering. En tablett om dagen resten av ditt liv, sa doktorn. Någonting som jag kände mig väldigt ambivalent inför. Visst, jag var så tacksam att det fanns hjälp att få så att jag förhoppningsvis inte skulle drabbas av stroke eller hjärtsvikt, men samtidigt kändes det som ett nederlag. Min starka, friska kropp hade svikit mig. Eller var det jag som hade svikit den? Ingen av de vanliga riskfaktorerna (övervikt, rökning, för mycket alkohol, dålig mat) stämde in på mig, så då återstod det bara två: Ärftlighet och stress.

Ärftligheten kunde jag inte göra något åt, benägenheten att drabbas av högt blodtryck fanns med i min DNA-programmering. Men stressen. Ja, herregud så stressigt mitt liv har varit bitvis. Och inte bara de där vanliga grejorna som vi alla har; att få ihop livspusslet med barn, jobb, gamla sjuka föräldrar och allt annat. Utan också en massa andra tråkigheter och sorger, ekonomiska bekymmer, oro, oro, oro för saker som jag inte berättar här. Jag säger inte att mitt liv har varit extremt på något sätt, alla har vi våra kors att bära, och ingen får väl den stora äran att åka räkmacka genom livet. Men. Jag hade ju den där lilla genen som grädde på moset.

Varje morgon svalde jag min tablett och blodtrycket sjönk till normal nivå. Jag riktigt kände hur kroppen andades ut i ett lättat: “Äntligen, tack!” Jag kände mig som vanligt igen och var evigt tacksam över min lilla tablett. Och våren gick, sommaren också med flytt och allt stök o bök, ni vet. Hösten och vintern kom och sambon och jag gick i stort sett i ide. Det var bara vila som gällde. Jag kunde andas ut, slappna av, det fanns pengar på banken, lägenheten var varm och bekväm, Caritsa hade gått vidare, alla tusen måsten och borden var bortblåsta. Jag kollade blodtrycket då och då på jobbet och det låg så stadigt och fint, precis där det skulle vara.

Men. Så blev det dags för den årliga kontrollen nu i januari. Faktum var att jag en tid hade känt mig lite andfådd och konstig, och det svartnade för ögonen när jag reste mig för fort. Sköterskan kollade trycket och voilá! På tok för lågt. Så de tog bort min lilla tablett, och idag var jag på kontroll igen efter en månad och blodtrycket ligger perfekt där det ska. Utan medicin.

Ja, det här blev lite långrandigt hörni. Och en och annan kanske tycker att vadå, det var väl värst vad hon tjatar på om sitt blodtryck… Men. Jag tycker det är så fantastiskt och viktigt att få svart på vitt på att vi har en så stor del i vår egen hälsa. Att det vi gör eller inte gör kan innebära skillnaden mellan sjuk och frisk. Död eller levande, om man hårddrar det lite grann. Jag motionerar, undviker salt och för mycket kaffe, dricker grönt te och – framför allt – slappnar av. Min kropp säger: “Ok, bra. Nu är vi på banan igen.”Och jag tackar kroppen som var så tydlig och sa ifrån. Sa “hallå där, det här funkar inte. Du måste ändra ditt sätt att leva.” Och jag tackar sambon och mig själv för att vi fattade rätt beslut, sålde gården och flyttade. Vågade förändra.

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

15 Responses to Idag är jag glad…

  1. vimzet says:

    Så härligt!!!
    Jag ska också fixa till en kontroll nu, jag går o kollar blodtrycket med jämna mellanrum och
    nu har det legat lågt på gränsen till för lågt så jag hoppas få slippa den tabletten också 🙂

    Kram 🙂

  2. eva says:

    SÅ JÄKLA HÄRLIGT!!!
    Grattis, vilken seger det måste vara!
    Bra jobbat hördu!
    KRAM

  3. Mia says:

    Så glad för din skull! Som en väninna en gång sa till mig, “alla har sitt”. Tänkte inte så mycket på vad hon sa just då, när jag var i full färd med att (förmodligen) beklaga mig, utan det sjönk in långt senare. Alla har sitt. Ack så sant. Men det tar sig olika uttryck på oss. Själv tycker jag att min onda rygg har blivit mycket bättre i takt med att sönerna flyttat hemifrån och står på egna ben. Häpp!!
    Sköt om dig, kram
    Mia

  4. Miafia says:

    Men jisses så härligt att trycket löste sig så bra. Ja tänk vad stress ställer till, själv fick jag Vitiligo. Trycket vet jag inte mycket om men tror det funkar eftersom jag inte känner något direkt ifrån det hehe. Visst är det härligt när man gjort stora nya livsval som faktiskt blivit så upplyftande att både kropp o själ mår bra. Alltså gjorde vi rätt vännen. Lev älska o njut! Stort Grattis till dig o trycket!

    Kramelikraaaaam / Miafia =0)

  5. J G says:

    Fantastiskt bra beskrivning! Om man tillåter sig att lyssna på den egna kroppens signaler så kan man i många fall se ett orsaksammanhang. Jag själv kan bara instämma av erfarenhet. Skönt att höra att du mår bra!
    Kram!

  6. Bara anna says:

    Hej! Roligt att hitta in till dig. Tänkvärt inlägg och jag är så glad att jag lärt mig lyssna på min kropp nu. Mycket tack vare yogan som jag nyligen hittat.
    Är du egen företagare inom massage? Jag har en fotvårdsklinik så vi är visst lite inom samma bransch.
    Önskar dig en skön helg.

    • carinakinna says:

      Hej Anna och välkommen hit:)
      Ja, jag har eget företag sen 14 år tillbaka med massage, laser och healing bl.a.
      Önskar dig en riktigt skön helg också!
      Carina

  7. enaningomyoga says:

    Åh Carina! Vilket underbart glatt inlägg! Tänk så mycket allt påverkar och tänk vad du har läkt dig själv 🙂 Kram kram

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s