Svårt att förstå…

…att det här är sant: De rikaste 85 personerna i världen äger tillsammans ungefär lika mycket som de fattigaste 3,5 miljarder människornas sammanlagda…

När man ser de orden förstår man varför stora delar av världen ser ut som den gör. Hur orättvist tillgångarna är fördelade och hur mycket snuskigt rävspel som pågår bakom kulisserna. Jag drar mig osökt till minnes de kloka ord som yngste sonen kläckte ur sig för ett par år sen, då jag i min frustration utbrast: “Varför ska det vara så svårt att få till fred överallt? Vi klarar ju av det i den här delen av världen, och om alla bara vill så borde det gå.” Ja, både ni och jag vet att jag är ganska naiv, och yngste sonen svarade följaktligen: “Mamma, alla vill inte ha fred. Många väljer tusen gånger hellre pengar och makt och skiter fullkomligt i om det dör lite folk.” Ja, vad ska man säga? Naturligtvis är det så, men jag i min ljuslila värld full av kärlek och solsken vill ju så gärna tro på allas inneboende godhet.

En annan sak som är rätt svårt att förstå är att yngste sonen nu är redo att breda ut sina vingar och lämna boet. Han, flickvännen M. och bästa kompisen O. far iväg om några veckor för att söka lyckan i det stora landet i väster. Nej, inte USA men väl Norge. Hur gick det till? När blev han stor? Eller, det är klart jag vet att han är stor. Herregud, han fyller ju tjugo om några månader, men ändå… Skönt känns det ändå att han inte åker ensam och att han har storebror på plats för råd och stöd. Ännu en ny epok väntar alltså, och för sambon och mig är det bara att vänja sig och gilla läget. Det blir säkert bra.

När jag var tjugo flyttade jag hemifrån. Fyrtio mil söderut till en folkhögskola strax utanför Malmö för två års dramastudier. Det var fantastiskt; en helt ny värld bredde ut sig framför mig, nya människor och en möjlighet att äntligen få bli vuxen. Få fundera ut vem jag var, vad jag ville och tyckte. För se, sånt är svårt så länge man bor hemma och föräldrarna behandlar en som ett barn. Så det blir säkert kalasbra för yngste sonen också. Det är precis som det ska. På trygga, stadiga vingar ger han sig iväg och kvar står vi stolta och vinkar.

oktobercollagetio

Där flyger de!

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s