Fyyy på mig….;)

Nu har jag gjort det igen. Fast jag lovade att inte…. Frestelsen blev för stor. Jag försökte stå emot, men nej. Jag har varit och köpt garn! Till ett jätteprojekt som nog inte blir klart i första taget. Till mitt försvar ska sägas att jag faktiskt gick ner i källaren först och rotade igenom mina kartonger för att se om jag verkligen, verkligen inte hade det garn som passade till mönstret jag hittat. Men se det hade jag inte. Hurra!

1-11b-1Vad gör jag annars då, förutom att föda mitt missbruk? Jo, jag smider planer för när jag ska starta upp verksamheten i den nya lokalen. Jag planerar att utöka med några spännande grejor. Vad talar jag inte om ännu.

En klok väninna sa till mig tidigare i somras när jag berättade om alla förändringar som skulle ske framöver: “Ha du inte så bråttom med att lämna Friskhuset. Du är väl medveten om att du kommer att gå igenom ett sorgearbete i höst, och då kommer du behöva åtminstone en fast, välbekant punkt i tillvaron.” Så rätt hon hade. För det är inte bara Caritsa jag sörjer, utan även gården. Vårt hem. Allt det välbekanta och kära. När vi röjde och packade och flyttade var jag tvungen att stänga till rejält om hjärtat och känslorna, annars hade det inte funkat. Men nu börjar det öppna sig lite på glänt igen och känslorna pyser ut. Inte så att jag längtar tillbaka eller ångrar mig, men jag måste få sörja. Precis som med Caritsa; jag kan säga till mig själv hundra gånger att hon var gammal och det var dags osv, men hjärtat måste få sörja. Intellektet är en sak och hjärtat nåt helt annat.

DSCN2720Så det är rätt skönt att vara kvar på Friskhuset ett tag till, bland kollegorna och allt det invanda. Jag tror det blir lagom att starta i den nya lokalen vid årsskiftet. Det är ingen idé att ha för bråttom, och som sagt: Sorgearbete pågår och det tar en himla massa kraft. Så är det bara, och det måste få ha sin tid.

Nu ska jag börja på min nya stickning:)

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

3 Responses to Fyyy på mig….;)

  1. eva says:

    Du behöver köpa garn. Du måste köpa garn! stickning och garn är typ det BÄSTA för sorgearbetet. så är det bara. jag blir nyfiken på det du skriver om lokalen, och jag har massor av tankar angående tiggarna men framför allt så tänker jag på sorgen efter hästen din. det där kommer att ta tid, och det måste det få göra… tänk. 27 år. det är ju otroligt bara det, att du fått ha henne så länge. men det gör saknaden värre oxå. jag förstår din sorg till fullo, tror jag.
    jag har fått ta bort många djur från det här livet och det är alltid svårt. men det är klart, jag har faktiskt inte känt ett djur i 27 år, det har jag inte. och det är helt unikt tycker jag, och så himla himla fint.
    så åk och köp garn, köp lite till. sen kan du sticka in dina tårar i den där vackra koftan, och så kommer du för evigt känna dig stark, trygg och Caritsastolt när du bär den sen.

    stor kram.

  2. Eva says:

    Kära du! Klart du får citera mig på din blogg! Det får du flera ggr om och närsomhelst om du vill. stor kram och en fin söndag önskar jag dig

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s