När man stänger en dörr…

…så öppnas en annan, brukar man ju säga. Och det är tydligt att när vi stängde dörren till vårt lilla hus så öppnades dörren till översättarnas paradis, eller motsvarande. Inte på många år har vi haft så många översättningsuppdrag på en gång. Det är helt hysteriskt, som om någon satt ut en jätteannons nånstans om just vårt lilla översättningsföretag. Så vi jobbar på, sittande mittemot varandra vid köksbordet eftersom vi absolut inte hunnit få iordning på nåt kontor. Och så är det massagejobb och dess emellan packar vi upp en och annan kartong. Men inte hinner vi få i iordning som vi vill ha det, och dessutom väntar vi på att målaren ska komma och tapetsera om två rum som vi inte blev nöjda med. Så, frustrerande är bara förnamnet… Fast det är väl dumt att klaga. Det är alltid bra att ha jobb, och kartongerna står ju där de står.

Jag tänker på vår sista kväll i huset, den allra sista natten vi sov där. Vi rotade fram ett soffbord och fyra pinnstolar, åkte iväg och köpte pizza och så tände vi i öppna spisen en allra sista gång. DSCN3848Sönerna sov på en madrass på vardagsrumsgolvet den natten eftersom deras rum i princip inte fanns längre. Vi är så glada för den där sista kvällen, det minnet bär vi med oss.

För övrigt sitter vi mycket på vår balkong i den härliga sensommarvärmen. Där finns det ju vindruvor, minsann. DSCN4441Inte alla hyreshus som kan ståta med vindruvor på balkongen. Och vi försöker fortfarande stoppa in smör och mjölk i köksskåpet. Hur svårt ska det vara att lära sig att kylskåpet står nån annanstans nu?!

Och så har jag hälsat på min lilla häst. Hon mår riktigt bra, verkar det som. Tjejerna i stallet tycker att hon ser så glad ut när jag är där, och då får jag dåligt samvete att jag inte är där oftare. Vi var ute på promenad och njöt av det fina vädret. DSCN4449

Inte kan jag med att ta livet av henne så länge hon ser ut att njuta av att finnas till. Hon får allt hänga med ett tag till.

Tja, det här inlägget blev ju lite spretigt och konstigt, men det är ungefär så livet känns just nu. Spretigt och konstigt.

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s